Sista samtalet i 8C

Innan detta samtal hade jag pratat en del med Liza om hur det förra samtalet hade gått och varför det hade blivit som det blev. Vi hade också pratat om huruvida detta faktiskt var viktigt för eleverna och hur man kanske kunde tolka frågan annorlunda än den bokstavliga betydelsen (Får jag skjuta — i huvudet), det var med detta i bakhuvudet som jag hade förberett dagens samtal.

Jag hade inte planerat någon inledande aktivitet, annat än att prata om det föregående samtalet. Jag frågade klassen om det här faktiskt var vad som var viktigt för dem och vad de hade tänkt att frågan handlade om. Det visade sig att många i klassen hade tolkat den på ett ickebokstavligt sätt. Att de istället hade velat diskutera en stark känsla av förakt eller varför vissa människor tyckte om artisten i fråga.

Jag frågade klassen om det här verkligen var vad som var viktigt för dem att prata om och diskutera – att få svar på; det var det inte.

”Men vad är viktigt för er då?”
”Falska människor…” – löd det första svaret, de flesta höll med om detta.
”Okej, hur kan vi göra en fråga av det här då? Vad är det ni vill diskutera om falska människor?”

Det kom in flera förslag, varav många valdes bort av klassen själv, ett sådant exempel var ”Varför måste man gå bakom folks ryggar och sprida dålig stämning?”. Någon anmärkte på den här formuleringen att man inte måste gå bakom folks ryggar.

Vi kom även under formuleringen av frågan in på vad det innebär att någon är falsk? Klassen bestämde sig för att en falsk person är någon som försöker driva itu andra vänskaper för att sedan bli vän med någon eller båda efter att deras vänskap gått i tu.

Efter en rätt lång process, kanske en halvtimme hade vi preciserat två frågor som klassen var nöjda med och ville diskutera, de var ”Varför känner vissa människor ett behov av att driva isär andra vänskaper” och ”Var kommer falskheten ifrån?”.

Jag upplevde att klassen kände sig mer engagerad i dels formuleringen av frågan men även diskussionen som följde. Jag tänker mig att det skulle kunna finnas två förklaringar till detta: Den första är att det berodde på vad vi pratat om tidigare och hur förra veckans fråga kanske inte var något som var viktigt och relevant för dem och att de ville kompensera för detta. Det skulle också kunna handla om att sättet som samtalet var upplagt på den här gången var bättre. Det var ett ämne som var genuint intressant för dem. Det var också ett sätt att formulera frågan på som gjorde att ingen behövde ensam ta ansvar för den slutgiltiga formuleringen. Formuleringen av frågan var en gruppprocess, blev den bra var det allas förtjänst men blev den upplevd som dålig så behövde heller ingen individ ensam ta på sig skulden för detta, en mental rationalisering.

Eftersom ämnet var mer jordnära för dem så fanns det dessutom flera exempel som de kunde referera till när de förklarade hur de tänkte eller ville exemplifiera ett argument. I det här samtalet var andelen aktiva deltagare större än någon av de tidigare samtalen i samma klass.

2 thoughts on “Sista samtalet i 8C

  1. ja det tycks ta lite olika lång tid att komma på att det kan vara värt att på allvar diskutera saker, och att detta är elevernas egen tid. men det finns också många förklaringar till att man skämtar bort saker och kanske inte riktigt tar tillfället att slappna av. det handlar kanske också för en del att släppa garden och så handlar det om klasskultur som inte så lätt kan brytas av en utomstående. ämnet tycktes ytterst relevant och själv gissar jag att det är en ganska generell problematik som står sig år efter år. den var hursom helst aktuell när jag själv gick i åttan, vilket förstås inte ska ses som ett bevis:) däremot har det även diskuterat många gånger i andra filosofiska samtal med unga. ja- det var det sista i denna klass, vad vi vet just nu i alla fall antar jag, lite tråkigt.

    • ja, det finns verkligen många olika förklaringar till att eleverna själva skämtar bort tiden de fått till att diskutera saker som är viktiga för dem precis som du säger. Även om man arbetar mycket med att göra samtalen relevanta för dem i de inledande händelsera så är det absolut ingen garanti för att klassen kommer ta till sig av det. Frågan som jag ställer mig är om det är så att eleverna skämtar bort tiden för att de tycker att det är jobbigt att diskutera filosofiska frågor, att man kanske blottar sig för mycket, och i så fall, gäller det alla typer av filosofiska frågor eller mest sådana av en etisk/moralisk/existentiell karaktär?

Comments are closed.