Den goda människan i Sezuan

Första veckan i Eskilstuna

Jag har nu haft sex samtal på två skolor i Eskilstuna. Det har varit cirka 30 elever i fyra av klasserna och 24 i en klass och 15 i sista klassen.

Tillvägagångssätt 

Jag har följt strukturen i manualen Den goda människan i Sezuan, förutom att jag inte diskuterade syftet med samtalen eleverna, utan fastställde att vi ska försöka komma fram till bra svar på frågor och samtidigt försöka sätta oss in i hur andra tänker. Jag lät det glida över i vad som förväntades av dem i samtalet, och delade ut lappar med text om detta. jag läste upp texten (Anders lät eleverna, gruppvisa läsa en mening var, vilket jag kommer göra nästa gång).

Fokus på den som har ordet
Försöker bygga vidare och utveckla idéer
Hitta nya infallsvinklar
Försöker hitta argument både för och emot
Jämför olika ståndpunkter

Anledningen till att jag hoppade över syftesdiskussion var att väl på plats insåg jag att med så många elever så måste det gå ganska raskt i början, så man hinner de andra stegen, välja tema, frågor och ha samtal och metasamtal. Än så länge har jag inte haft anledning att gå ifrån den föreslagna modellen men jag har i de fyra sista samtalen använt mig av modellendubbla ringar.

Dubbla ringar

Jag har gett instruktionen att alla ska vara aktiva och lyssna, men bara de som sitter i innerringen får tala (vid handuppräckning). Under samtalet kommer jag att bryta för tankepaus och efter tankepausen får man diskutera med de som sitter bakom, man tar alltså hjälp. Efter en tid så byter man och de som suttit bakom får sitta inne i ringen. Det har fungerat bra. De som suttit bakom har vanligtvis sett väldigt engagerade ut och haft mycket att säga när de varit dags att hjälpa till, det har sett ut som att de lyssnat väldigt fokuserat på vad som sägs i ringen. Detta diskuterade vi på hemresan och tanken kom upp att de kanske var skönt att få vara deltagande men också veta att man inte skulle prata. Man kan vila i det och inte känna press att behöva säga något. En del vill hemskt gärna det ändå. Vid ett samtal dock blev det fel för jag bytte inte i tid. Så de som suttit i ytterringen fick bara hälften så lång tid inne i ringen. Särskilt en elev påtalade det orättvisa i detta. Hen hade också mycket som inte hanns sägas på grund av detta. Bättre koll på tiden bör man alltså ha. Inledningsvis är det två sekvenser där de talar med varandra i grupp vilket gör att alla haft goda möjligheter, och som jag sett det också använt dessa, till att prata med varandra om ämnet och frågan. Även under samtalet när eleverna fått prata med de som sitter utanför ringen så tycks det ha varit vara en viktig del.

På de första två samtalen tog jag upp de tre temana från handledningen. Moral, identitet och gud. I de återstående samtalen tog jag bort gudstemat. Inte för att det inte fungerade, det blev intressant och många saker kom upp, men det räcker med tanke på att de är så många som ska välja och det tar tid och jag är personligen mer intresserad av de andra två. Dessutom tycks ingen vara intresserad av att ändra sig i sin syn på gud, vare sig man kallar sig ateist (som några gjorde) eller inte. Om man undrar om vi kom fram till något eller om gruppen kom till någon ny insikt så –ja, just gudsfrågan tycktes idén om att det kanske inte är så självklart att man behöver ha bevis för att gud finns. Flera ansåg bibeln eller koranen vara bevis på guds existens, vilket andra absolut inte accepterade som bevis. En elev påpeka när jag frågade om man behövde ha bevis, att nej- man säger ju att man tror på gud inte att man vet.

De frågor som valts på mina pass har varit:

Existerar gud?

Har gud skapat världen?

Är det moraliskt att homosexuella ska ha egna omklädningsrum?

Är det rätt att ha en kärleksrelation (sexuell) med en nära släkting?

Hur vet man sin identitet?

Vad ska man ta i första hand, vänner eller skolan?

Koppling till föreställningen

Jag försökte att dra in fler aspekter från föreställningen i de två sista samtalen, eftersom de inte var så närvarande i de tidigare. Jag gjorde det genom att stanna lite längre vid att de fick komma med exempel från föreställningen. De påminde om bytet från ”den goda kvinnan” till ”den stränge kusinen” och när jag bad om fler exempel kom det upp i ett av samtalen att flygaren också tycktes ha fler identiteter först som kärleksfull man sedan som lycksökare. Eleverna fick ge flera egna exempel på goda handlingar, och sådant det tyckte inte var så bra. Exempelvis kom det upp att hon blev dödad i slutet, det var inte rättvist och et var inte bra att flygaren slog med en piska. Dock frågade eleverna om de var tvungna att göra fråga om pjäsen och då svarade jag att det kunde vara inspirerat från pjäsen men det behövde inte vara det på annat sätt. Jag vill undvika frågor om handlingen. Många i årskurs 7 uttryckte att de inte förstod vad som hände i pjäsen.  en del var verkligen jättetrötta på fredagseftermiddagens pass, men kämpade på. Nu blickar vi framåt mot en ny vecka och nya frågor.