Jag har nu varit i två olika högstadier  i Eskilstuna och hållit 90 min långa filosofisamtal med 6 klasser med ca 25 elever i varje klass.

Allt som allt gick samtalen bra tycker jag. Eleverna räckte upp handen och lyssnade mer eller mindre koncentrerat och tysta när en elev hade ordet. Men jag behöver arbeta mer med att förklara hur man kan filosofera och på något sätt försöka få dem mer motiverade redan från början tror jag. Ett sätt att få de ännu mer aktiva är att frekvent använda ”bikupor” eller ja/nej frågor med handuppräckning. För att få dem att förstå meningen med samtalet retrospektivt ska jag vara noga med att avrunda med ett 10 min långt meta-samtal så de själva sätter ord på vad vi egentligen har gjort när de upplevt det själva. Jag fick t ex efter ett samtal frågan ”Vad är meningen med samtalet egentligen?” och ”Vad har det här med pjäsen att göra?” som jag inte hann svara på ordentligt framför hela klassen och som förmodligen inte riktigt fastnat i introduktionen. Även om de tycker att det kanske är roligt, spännande, utvecklande osv så förstår de kanske inte riktigt vad som är poängen även fast man förklarar värdet av filosofisamtal så kanske det blev för abstrakt för dem? Man vill nästan ha ett slags ”meta-samtal” innan man börjar, en tydligare introduktion med en slags ”hook” som får eleverna nyfikna och motiverade. Att ha en filosofisk diskussion är de ju inte alls vana vid och det gäller att läsa av klassen tidigt och vara följsam för en massa olika saker rent didaktiskt.

Eleverna fick en kort introduktion av mig och vad vi ska göra, tätt följt av en gruppindelning med gruppdiskussion där de får välja mellan ämnena ”Godhet”, ”Identitet” och ”Ansvar” och jag tyckte att de verkade förstå uppgiften och tycka oftast att den gav dem en spännande frihet när de sedan skulle välja en filosofisk frågeställning baserat på det tema de valt. De valde frågorna:

Identitet: ”Hur vet jag vem jag är?” och ”Vad är det som gör mig till den jag är?”

Det var lite svårt att komma igång, så jag försökte skoja och pekade på en av eleverna: ”Är inte vi samma person? Varför är vi inte det, vad skiljer oss åt?”. Eleverna försökte efter ett tag rada upp olika kategorier som leder oss till kunskap om oss själva och hur man kan utveckla sig till den man är på olika sätt så som erfarenhet, miljö, det förflutna, uppfostran, vilja, autonomi, frihet, ansvar. ”Måste man alltid vara den man är, eller åtminstone försöka?” undrade några av eleverna. ”Kan man vara sig själv?” frågade en annan. Även i det andra samtalet radade vi upp olika exempel på hur man kan förstå vad som är unikt med ens identitet och kom fram till distinktionen att personlighet är det man kan skapa och skapar själv och identitet är det som man får som förutsättningar att utgå från. Några begrepp som vi kom fram till var gener/anlag, smak, familj, uppfostran, erfarenhet, kropp/utseende, beteende, ålder, humör, tankar, talanger, känslor, minnen, som vi i slutet försökte förstå varför man kan ändra på vissa och vilka som är viktigast. Vi diskuterade även jaget i relation till tid: ”Är man alltid samma person, eller blir man sig själv mer ju äldre man blir och i sådana fall varför?”

Godhet: ”Hur är man god?” och ”Kan man vara god hela tiden?”

Vi utforskade i båda samtalen godhetens olika uttryck, t ex att den är förknippad med att vara snäll och omtänksam, att ge utan att få, att den goda avsikten ibland är viktigare än resultatet och tvärtom, att godhet ger oss hopp och att vi väljer att vara goda precis som att tro på Gud m.m. Pengar tyckte några var viktigt för att kunna vara god, och ju mer pengar man har desto mer kan man ge och bidra till andras välmående som att t ex skänka pengar till fattiga länder. Andra tyckte att godheten ”mäts” snarare i relationen till hur mycket man har, dvs en fattig som ger är godare än en rik som ger. Vi diskuterade även människans självbevarelsedrift t ex att godhet ofta förknippas med att vara ”korkad” och ge mer än vad man har precis som i pjäsen, men att man inte behöver vara ”för god” eller korkad heller för den delen och att det blir en ond spiral då ingen vill börja vara goda själva utan snarare blir goda först när andra vågar vara det. De flesta trodde inte att man kan vara god hela tiden, för att man då riskerar att bli utnyttjad och överkörd av andra.

Några andra frågor:

– Finns Gud?

– Om alla hade samma kön, skulle kärlek fortfarande finnas då?

Nästa vecka ska jag försöka att även fokusera på att låta dem skapa argument mer och inte fokusera så mycket på det de redan vet i form av antaganden och fördomar t ex. Även fast ett synliggörande av dessa ofta kan vara nödvändigt så får det inte ta för mycket plats. En fråga jag ska försöka ställa är mer av etisk natur t ex ”varför är det viktigt att vara god över huvud taget?” som ett sätt att fördjupa diskussionen bortom distinktioner, kategoriseringar osv om det skulle vara aktuellt. Huvudsaken är att det känns meningsfullt för eleverna, att de förstår mer hur de själva och andra tänker kring olika ämnen, samt får en ökad förmåga till att filosofera på olika sätt.

2 thoughts on “

  1. ja, det är intressant att fundera kring mening och jag tänker att om man frågar vad meningen med samtalen är så behöver det inte betyda att man inte förstår syftet. man kan väl tycka det är meningslöst ändå. viktigast är nog ändå att som du tar upp öka elevaktiviteten och hitta hookar. jag tog ju som jag skrev i mitt inlägg bort syftesdiskussionen för jag bedömde det som att det krävs action här och det var bättre att lägga den lilla tid vi har i början på att göra klart vilka förväntningarna är på deltagarna så den som vill vara en duktig deltagare inte behöver undra över det. av alla gånger jag har gjort det nu så tror jag att i ett par tre stycken så har det tagit lite för lång tid, vilket sedan slagit tillbaka på det sättet att man tröttnar fortare. kanske man bestämmer sig för tre saker. att det blir stökigt eller oengagerat beror nog inte alltid på att man tycker det är ointressant. det kan snarare vara det faktum att man inte kan koncentrera sig hur länge som helst hur intressent det än är. (jag tar paus efter frågan är vald men det innebär vissa risker också). kanske kan man inte heller förklara eller tala om vad syftet är för det blir som du säger för abstrakt, däremot skulle vi (under andra förutsättningar, vilket var tanken i manualen) diskutera olika syften och med syftet att välja på att fokusera på ett av dem. men min bedömning var att man riskerade att tappa dem så då är det mer åt det hållet du tar upp att fånga intresset.

  2. ja, det är intressant att fundera kring mening och jag tänker att om man frågar vad meningen med samtalen är så behöver det inte betyda att man inte förstår syftet. man kan väl tycka det är meningslöst ändå. viktigast är nog ändå att som du tar upp öka elevaktiviteten och hitta hookar. jag tog ju som jag skrev i mitt inlägg bort syftesdiskussionen för jag bedömde det som att det krävs action här och det var bättre att lägga den lilla tid vi har i början på att göra klart vilka förväntningarna är på deltagarna så den som vill vara en duktig deltagare inte behöver undra över det. av alla gånger jag har gjort det nu så tror jag att i ett par tre stycken så har det tagit lite för lång tid, vilket sedan slagit tillbaka på det sättet att man tröttnar fortare. kanske man bestämmer sig för tre saker. att det blir stökigt eller oengagerat beror nog inte alltid på att man tycker det är ointressant. det kan snarare vara det faktum att man inte kan koncentrera sig hur länge som helst hur intressent det än är. (jag tar paus efter frågan är vald men det innebär vissa risker också). kanske kan man inte heller förklara eller tala om vad syftet är för det blir som du säger för abstrakt, däremot skulle vi (under andra förutsättningar, vilket var tanken i manualen) diskutera olika syften och med syftet att välja på att fokusera på ett av dem. men min bedömning var att man riskerade att tappa dem så då är det mer åt det hållet du tar upp att fånga intresset.

Comments are closed.