Sezuan i Eskilstuna – Johan, vecka 46

Hänt i veckan
Såhär vecka två i projektet börjar saker gå mera på rutin med samtalshållandet. Därför har andra saker fått lite mer uppmärksamhet, som efterverkningarna av tågkraschen i Stockholm. Jag har under veckan varit i tre olika skolor.

Samtalen
Identitet är det mest populära temat, och frågorna handlar ofta om antingen manligt/kvinnligt eller varför man är olika i olika situationer. Det gör att samtalen ofta liknar varandra, vilket både är en fördel eftersom man som samtalsledare kan vara mer förberedd, men vilket också kan vara en utmaning att inte fastna i gamla hjulspår.

Det vi gör i det här projektet är att hålla en stor mängd ”förstasamtal”. I andra projekt kommer man tillbaka till klasserna flera gånger, men här har vi bara ett samtal per klass. Det förtar lite av det roliga med att leda samtal – för vi får aldrig se något utveckling. Om samtalet går bra beror det oftast på att det fanns liknande tankesätt igång redan innan. Det är också synd för elevernas skull, för en del av det häftiga med att delta i ett samtal är att känna hur man blir bättre och bättre.

Det är lite som att gå till gymmet en gång. Visst är det bra att man går dit en gång, det är bättre än att inte göra det, men man kan ju inte vänta sig några muskler på den gången. Om man bara går en gång förstår man nog inte vad poängen är med det hela. Risken är att vi med samtalet blir en blipp på elevernas brusiga radar. För lärarna kan det också vara svårt att på bara en gång se vad som är så speciellt med filosofiska samtal, och hur det skiljer sig från vanliga undervisningen. Jag hoppas att åtminstone några lärare blir inspirerade att fortsätta och upptäcka poängen.

Tankar till nästa vecka
Det är nog bra att fundera hur jag kan variera upplägget för att få mer variation på samtalen. Det märks nog på mig om jag tycker att frågan är spännande eller inte, även om jag förstås försöker vara neutral.

Frågor
Varför kunde hon säga ifrån när hon var kusinen, men inte annars?
Varför respekteras män mer än kvinnor?
Varför är man inte sig själv?
Om man gör något ont, kan man fortfarande vara god?
Varför sa huvudpersonen ifrån som kille men inte som tjej?
Varför har folk olika personligheter, även om man har samma föräldrar etc?
Varför finns det olika sätt att tänka på och tro på Gud?
Varför är man inte alltid sig själv?
Hur förändras man under uppväxten?