Sezuan i Eskilstuna – Johan, vecka 47

Veckan som gått
Det rullar på rätt bra nu. Samtalen har varit betydligt mer varierade den här veckan än förra veckan, vilket har varit en stor lättnad för mig. Många av samtalen har dessutom varit bra och några till och med genuint intressanta för mig personligen, vilket är en kul bonus. Ett argument som kom upp i en diskussion om huruvida det var rätt att döda djur, trots att det var fel att döda människor, var att moral bara gäller för en art och bara för individer inom den arten. Hade tiden tillåtit hade det varit spännande att utveckla om vi verkligen inte har några förpliktelser mot individer av andra arter.

En annan diskussion började i frågan hur världen skulle vara utan ondska, och kom att hamna i frågan huruvida sport var ont eller gott, via argumentet att världen skulle vara tråkig för att det inte skulle finnas sport. Tanken var dels att det förekommer våld inom de flesta sporter, vilket antogs vara ont i sig, och dels att bara det att man ville att de andra skulle förlora, vilket antogs innebära lidande för dem och därmed var ont. Jag fick en känsla av att diskussionen fångade flera som ofta inte blir intresserade av filosofisamtal.

Utanför klassrummet
Mina tankar har den här veckan kretsat mycket kring alla de omständigheter som är elevernas vardag. Kärleksrelationer av komplexitet som känns svår att föreställa sig är något några elever lever med varje dag. Deras föräldrars liv, med arbetslöshet, byte av bostad, och kärleksliv är något de förväntas stänga av när de kommer till skolan. Ibland har skolan fotbollsmatch och det dyker bara upp tolv personer av trettio och de tolv är mentalt ändå på matchen. Eller bara en sådan sak som att en del knappt äter lunch – och det gäller alla åldrar och kön. Detta har fått mig att fundera mycket kring hur stor påverkan våra tankar som samtalsledare egentligen har för samtalskvalitén. Å ena sidan tror jag säkert att små förändringar skulle kunna avgöra ett helt samtal, att det finns kritiska punkter där man kan påverka samtalet avsevärt. Å andra sidan undrar jag om inte samtalskvaliteten allt som oftast avgörs av helt externa faktorer.

Inför nästa vecka
Jag känner starkt att jag måste börja jobba mer med tolkning, efter att ha hört om ett av Lizas samtal i en klass där det inte fanns ett gemensamt språk. De lyckades tolka varandra genom kroppsspråk och gemensamma erfarenheter och Lizas tydliga agerande. Det är något jag vill bli mycket bättre på. Jag ska också fundera på avvägningen mellan ”alla får säga någonting” och ”det blir ett fortskridande samtal som kommer någonstans”. I vissa klasser, med många elever hinner man inte med så väldigt mycket mer än ett par rundor. Alla känner sig inkluderade, vilket är bra, men samtalet blir inte så intressant, vilket är oönskvärt.

Frågor
Varför måste man ibland ha flera identiteter för att bli accepterad?
Varför är man olika personer i skolan och hemma t ex?
Känner man verkligen dom i ens omgivning?
Är det rätt att ta från de rika och ge till de fattiga?
Om vi blev bombade, skulle det då vara rätt att slå tillbaka?
Vad är det för moralisk skillnad mellan att döda ett djur och att döda en människa?
Världen utan ondska, vore det verkligen bra?
Är det rätt att ge igen?
Är tanken vägen genom livet?
Varför visar man olika sidor vid olika tillfällen?