Axplock från samtal i Katrineholm

Jag har nu varit med i drygt en vecka och har haft 11 st samtal totalt. Precis som flera har nämnt här tidigare är motivationen och intresset hos eleverna emellanåt lite sviktande. Men ändå, i slutändan, blir jag alltid lika imponerad över vilka bra frågor de lyckas komma fram till att diskutera och hur spännande tankar de delar med sig av. Och försöker tänka att om det så bara är EN endaste elev som har engagerats under ett samtal, som känt att den har fått dela med sig av sina tankar eller vars världsbild vidgats något, så är det stort och tillräckligt.

Varje samtal har sina ljusglimtar och när jag funderar på ett samtal efteråt kan jag nästan alltid komma på en mängd nya trådar som hade varit spännande att nysta i.

Ett av de samtal jag kände så med hade frågeställningen: Kan man vara ond och god samtidigt?

Efter en tankepaus och diskussion med ”rådgivarna” i yttre ingen var deltagarna i princip helt överens om att man kan vara både god och ond på samma gång.. tankar som kom upp var t ex att en person som var full kunde misshandla någon, men vara schysst i sitt nyktra tillstånd, ett gott rike kan behöva slå tillbaka mot ett ont rike som försöker vinna herraväldet (att slåss för en god sak), man kan vara på olika humör- ibland glad och snäll och ibland sur och otrevligare. Vi försökte sedan bena ut vad det betyder att vara god respektive ond och eleverna enades om dikotomin: att tänka på andra och att vara egoistisk. Detta kopplades till Shen Te som var så snäll att hon blev utnyttjad, och samtalet kretsade en stund kring gränsen mellan att vara god och ”för snäll”. Jag ställde sedan frågan: ”Vad (vem) bestämmer vem som är god respektive ond”  vilken de fick diskutera ännu en gång med sina rådgivare om. Då ordet släpptes fritt sa en elev att det handlar om avsikten och då jag bad om ett klargörande fyllde hennes samtalspartner i med förklaringen: att det ”tyska folket” under andra världskriget tyckte att Hitler var god eftersom han gjorde det bättre för dem även om han var väldigt ond mot judar osv. Vilket jag tyckte var en väldigt intressant men skrämmande vinkling av godhet = omtänksamhet. Tyvärr rann tiden ut här och vi var tvungna att avsluta, men det hade varit intressant att gräva lite mer inom tankarna att ”göra något gott för en ond sak” och göra något ont för en god sak”.

Andra frågor som kommit upp har varit: Varför behandlas tjejer och killar olika, i olika sammanhang? Kan man älska och hata på samma gång? Hur får man sin identitet? Varför ska man ta ansvar över sig själv, och inte andra? Vem/vad är Gud? Vad gör någon elak? Vad händer om man inte tar ansvar? Varför är tjejer mer omhändertagande? Kan man vara ond och god samtidigt? Blir man den man är genom filosofiskt tänkande eller genom genetik?    

Reflektioner över mig själv som samtalsledare: Som ny att arbeta med filosofiska samtal har jag provat mig fram kring hur jag ska lägga upp samtalen (även om jag såklart har haft vår gemensamma manual som grund). Då det har varit okoncentrerat har jag innan själva samtalsbiten använt mig av en en lek för att öka närvaro och inkänning. Jag har också provat på att använda mig av ”dubbla ringar” och har alternerat vilka tema jag tagit upp, ibland bara använt mig av två (moral och identitet) och ibland tre (+ ansvar och någon gång av Gudstemat). Det jag känner att jag vill arbeta mot är att våga vara lite mer laid-down under samtalet. Känner att jag kan vara lite för drivande av rädsla att samtalet inte ska komma igång eller leda någon vart. Ofta är detta nog kontraproduktivt, och istället för att sporra till samtal tror jag att eleverna kan bli hämmade av detta (därför att de får intrycket att jag vill att samtalet ska leda i en viss riktning).