En svår fråga om en enkel sak

Vilken sak skulle du ta med dig till en öde ö?

Många kommer snabbt på ett svar; mat kanske. Efter lite fundering kanske du minns att man kan överleva mycket längre utan mat än utan vatten, och ändrar dig.

När man börjar prata om det i en grupp, inser man snabbt att det kanske inte är så lätt att veta. Informationen som är given är egentligen ganska otilfredsställande. Hur länge ska man vara på ön? Finns det palmer i området? Finns det vatten på ön? Kan man fiska? Eller för den delen, vem har sagt att det är en ö i ett tropiskt klimat? Och vad betyder ”öde” egentligen? Kanske det inte finns andra människor – men då kan det finnas en hel restaurang på ön med stora lager mat och vatten.

När jag ställde den här frågan som en uppvärmning för samtal för unga i Hallunda bibliotek, konstaterade deltagarna allt detta ganska fort. Men sedan blev det svårare. En av deltagarna hade nämligen föreslagit att ta med ett första hjälpen-kit. Då invände en annan: ”Men det är ju inte en sak, det är flera saker, man fick bara ta med sig en sak”.

Vad är då en sak? Intuitivt visste alla: bordet är en sak, boken i bokhyllan är en sak. Men är en restaurang en sak, och får man ta med sig en sådan till ön? Och bananen med sitt skal: är det en sak som blir till två saker när vi tar bort skalet? Nej, tyckte deltagarna, det var alltid två saker, bara att den ena saken var innuti den andra. Plötsligt verkade det inte lika självklart att en bok var en sak, kanske var det flera saker som hade satts ihop. Vad krävs då för att något ska vara en sak? Om vi tejpar ihop alla sakerna i förstahjälpenlådan, har de blivit en sak då? Om vi limmar ihop dem?

Senare under diskussionen sade en av deltagarna lite i förbifarten: ”… och snö är ju gjort av vatten”. En av de andra invände direkt: ”Snö är ju inte gjort av vatten, det är vatten!”. Det är en ganska intuitiv distinktion, som man kan föreställa sig att en fysiklärare skulle göra. Men hur fungerar den distinktionen egentligen? Är det här bordet gjort av trä, eller är det trä? Och om det inte är trä, utan bara gjort av trä, varför då – egentligen? Är böcker gjorda av papper, eller är de papper? Är min snögubbe gjord av vatten, eller är den vatten? Eller är min snögubbe varken ”gjord av vatten” eller ”är vatten” utan bara ”gjord av snö” eller ”är snö”?

Det här är verkligen en av filosofins tjusningar, när man tror att man står på fast mark med de ord vi använder och tycker att förstår och så plötsligt trillar marken undan. Att få vara med när någon upptäcker hur de enklaste saker visar sig leda till de svåraste frågor är en av de bästa sakerna med att få leda filosofiska samtal.