Betydelsen av förståelse av nyckelord

Idag har jag haft ett samtal med en årskurs åtta. Efter att i fredags tittat på när Liza Haglund höll ett samtal med en nia testade jag att ha en annan approach på inledningen och ägnade mer tid åt att försöka definiera begreppen Filosofi, Moral och Identitet. Genom att låta eleverna genom 1. association, 2. påbyggnad av varandras idéer och 3. exempel från pjäsen definiera bergreppen (3an gäller inte för definitionen av Filosofi) skapas en mycket bättre förståelse för vad vi diskuterar. Jag upplever att detta gjorde att de förstod vidden av vad kategorierna kan innehålla för typ av frågor. Då eleverna valde temat Identitet skiljde sig nämligen frågorna tydligt från de flesta andra klassers frågor på temat. Då frågorna i tidigare samtal ofta innehåller orden Moral eller Identitet var det här bara en av fem frågor som innehöll ordet identitet.

Frågorna som ställdes var:
Finns Gud?
Finns utomjordningar?
Ronaldo eller Zlatan? (Vem är bäst?)
Var Stalin en bra ledare?
Hur formar handlingar vår identitet?

Frågan som valdes var ”Ronaldo eller Zlatan?”

Att hantera motstånd

Efter två veckor av filosofisamtal med olika högstadieklasser runt om i Eskilstuna har en hel del tankar kommit upp. Jag har även mer eller mindre omedvetet anpassat mitt sätt att hålla samtal till skolan värld – till förutsättningen att alla elever inte har filosofi för att de vill och att vissa elever inledningsvis kan känna en mycket stark ovilja att filosofera.

Motstånd

De flesta elever på något sätt är intresserade av filosofisamtal redan i ett inledande skede. Vad är filosofi? Vad är skillnaden på filosofisamtal och vanlig lektion? De inser snabbt att det som sker i klassrummet under ett filosofisamtal inte är samma sak som under en vanlig lektion. Vissa elever gör direkt motstånd. Kanske gillar de inte brottet mot strukturen, kanske tycker de att det är obehagigt, kanske något annat. Jag vet inte. Det viktiga är att lyckas inkludera dem i samalet ändå. Jag ska nedan gå igenom några exempel på tre sätt som jag inkluderat elever som uttryckt tydligt motstånd mot filosofisamtalen.

Olika former av delaktighet – Sitta utanför ringen

Ofta pratas det om delaktighet som något synonymt med att prata i klassen. Det finns dock inget som säger att en elev som pratar mycket med nödvändighet filosoferar mer än en tyst elev. Tystnad är en viktig del av det filosofika samtalet eftersom det ger tid att ta in olika vädrade tankegångar, jämföra och värdera dem i lugn och ro utan att slutsatser dras för förhastat. I vissa fall då elever inte vill vara delaktiga i det filosofiska samtalet och ber att få slippa sitta i samtalsringen kan det därför vara helt okej att låta dem göra det. Det är då viktigt att poängtera att eleven genom att sätta sig utanför ringen förlorar rätten att uttala sig i diskussionen. Ibland håller den sig till det och kan då få lyssna till vad de andra säger. Kanske kan eleven pga detta ha en mer aktiv roll i metasamtalet och i egenskap av att bara ha lyssnat kunna analysera samtaler mer (även om inte helt) ofärgat av personliga åsikter. I många fall leder dock överrenskommelsen om att eleven ska vara tyst när den sitter utan för ringen till att eleven får större lust att tala. De flesta elever som får sitta utanför ringen ber senare att få komma in i den. Kanske vill de ha det de inte kan få? (de är dock alltid välkommna in i ringen men får först då komma till tals)

Humor och provokation

När en pratar om att filosofera sammankopplas detta ofta med ett stort allvar. Men att ta saker på allvar är inte samma sak som att ha en allvarsam min. Jag upplever att humor kan vara en bra ingång till allvar. Om en eller flera elever, eller för den delen en hel klass visar ointresse eller motstånd mot att samtala kan både humor och provokation vara bra medel. Upplevs klassen som osäker eller orolig kan humor vara ett bra sätt. Genom att ta exempel som upplevs som absurda eller komiska kan eleverna våga prata genom att stämningen höjs när alla skrattar. Provokation upplever jag som mer effektivt när klassen inte är rädd utan snarare ointresserad. Om pedagogen tar ställning för saker som upplevs som mycket provocerande för de flesta kan det vara obehagligt för en redan osäker klass, medan det kan trigga dem som i början bara är ointresserade.

Vidden av en kategori

Det sista exemplet på hur en kan motivera elever som gör motstånd är genom att aktivt visa på vidden av en kategori. Detta är mest användbart då eleven efter tankepaus inför formulering av frågor inte lyckas eller vill tänka på något som rör ämnet. Att då fråga vad eleven istället tänkt på kan vara mycket fruktbart. Jag har bland annat fått höra att eleverna istället tänkt ”handboll”, ”Zlatan”, ”One Direction” och ”matchen ikväll”. Så länge de säger att de tänkt på något alls så brukar det gå att hjälpa dem att hitta kopplingar till det ämne de ska göra frågor om. På så sätt kan de ställa frågor som de är genuint intresserade av och förstå att alla ovan nämnda ämnen kan vara filosofiska. Exempel på frågor som dykt upp genom detta är: På tema gud: Varför ses Zlatan som gud? På tema moral: Vad är en bra lagspelare?

Hilda och Johan: Åttonde samtalet i Fisksätra

Inspirerade av samtalen i såväl Luleå som Hylte valde jag och John att denna gång köra känsloleken. Vi valde att dela upp klassen i två grupper där de sedan fick fem minuter på sig att skriva upp så många känslor som möjligt. För att underlätta skrev vi meningen ”man kan känna sig…” på tavlan för inspiration. De flesta eleverna blev engagerade, mne trots det blev listorna över känslor ganska korta, särskilt om man jämför med Luleå. Men bör dock ta i beaktning att inte en enda av eleverna i klassen är helt svenska, och ganska många har lite svårt med svenskan.

Grupp 1 (3 killar, 3 tjejer):

Kärlek, ledsen, sur, krossad, levande, arg, glad, rädd, stressad, dum, smart, smärta, smärtsamt, obekvämt, bekvämt, orolig, svartsjuk, avslappnad, trött, ivrig, gråtfärdig, gråta (21 känslor)

Grupp 2 (4 tjejer, 2 killar):

Kär, glad, ledsen, sur, krossad, orolig, arg, nervös, chockad, förvirrad, sjuk, trött, pigg, hungrig, avslappnad, pirrigt, mobbad, må illa, frisk, känsligt. (20 känslor)

När det gått 5 minuter och grupperna skrivit ned ovanstående ord samlades vi i helklass igen. Först fick ena gruppen läsa upp de känslor de kommit på medan jag skriv upp dem på tavlan. Sedan frågade vi andra gruppen om det var någon av känslorna som de ifrågasatte, som en inte tyckte passade in.  Den första gruppen fick sedan svara på påståendena, och i samtliga fall kom de båda grupperna överens om huruvida en känsla räknades eller ej. De som omnämndes var:

Grupp två tyckte att smärta och smärtsamt egentligen var samma känsla, och att de borde räknas som en och inte som två. Det kunde grupp ett hålla med om, och smärtsamt fick därför strykas.

Några i grupp två tyckte inte heller att kärlek borde räknas, eftersom känslan man kände var ”kär”. De hänvisade till meningen vi skrivit på tavlan och menade att man inte kan ”känna sig kärlek”. Grupp ett påpekade att man inte var tvungen att passa in allt i meningen. En tjej i grupp två menade att kär och kärlek var två olika känslor. Om man känner sig kär är det en känsla gentemot en annan person som man är kär i, och man känner kärlek så är det att man märker att två andra är kära – att man känner kärleken mellan dem. Huruvida alla accepterade detta eller ej var inte riktigt klart, men en el höll med. I slutändan accepterade iaf alla ”kärlek” som en känsla.

Gråta ifrågasattes också som känsla. Där enades grupperna om att det faktiskt inte var en känsla, men att gråtfärdig var det.

Frågan om ledsen och gråtfärdig inte också var samma sak egentligen väcktes. De kom fram till att det inte var samma sak genom att exemplifiera med en kille i klassen. Han kan bli ledsen ibland, men han gråter aldrig. Om man kan bli ledsen utan att bli gråtfärdig så är det inte samma känsla.

Eftersom leken hade tagit så lång tid i Hylte och Luleå hade jag och Johan förberett en fråga som vi kunde använda om vi inte fick tid till röstning. Den löd ”Varför kan man inte styra sina känslor?”. Leken visade sig dock inte ta så lång tid, och vi han med tankepaus och frågor i vanlig ordning.

Frågorna som kom upp var:

1. Varför gick inte jorden under i lördags? – tjej

2. Om Kauther (en tjej i klassen) förvandlades till en chiuaua – vad skulle klassen då göra? –tjej

3. Varför är det så att tjejer säger hej innan killar gör det? – tjej

4. Om man fick välja ett land att styra – vilket skulle man då välja? – kille

5. Kan alla känslor hänga ihop till viss del på något sätt? (alltså finns det något som allt känslor har gemensamt) – tjej

6. Kan man bli en annan människa? (alltså om jag exempelvis skulle kunna förvandlas till johan) – tjej

7. Finns det en annan människa som liknar en själv som man inte är släkt med? (i stil med en dubbelgångare) – kille

8. Hur vet man att man är adopterad? – kille

9. Varför bråkar man om man ändå vet att man ska bli kompisar igen? – tjej

10. Kan man åka tillbaka i tiden? – tjej

Skillnaden i frågorna var inte så stora som de varit när känsloleken körts i Luleå och Hylte, men det var ändå fler frågor på känslotema än vanligt. Känsloleken är nog den enda uppvärmning vi haft som faktiskt gett synbar effekt på frågorna.

Frågan 3 ”Varför är det så att tjejer säger hej innan killar gör det?” blir vald.

Diskussionen inleds med att tjejen som ställt frågan ställer en något av en öppen fråga till killarna. Varför säger inte ni hej först? En av killarna svarar att det är tjejer som hälsar först eftersom tjejer inte skäms lika mycket som killar. En annan kille håller med och menade att tjejer inte är lika blyga. Johan frågar då var det gäller, om det är olika i skolan eller utomhus – eller är det alltid så att tjejer hälsar först? Det beror på menar någon, men det är tydligast när man ses ute. En tjej frågar varför killarna skäms, och någon svarar att det kan bero på vilka man är med. Han skäms exempelvis mer om han är men kompisar, men varför han gör det kommer inte riktigt fram. En annan menar att hon skäms mer när hon är med sina föräldrar, och det kan de flesta hålla med om, killar som tjejer.

En tjej lägger fram en teori om att det handlar om att killar ibland retar varandra om de hälsar på tjejer, men att motsvarande inte händer bland tjejer. Det skulle förklara varför en kille tyckte att det var mer pinsamt att hälsa när han var med kompisar.

En annan tjej menar att det snarare handlar om att tjejer alltid ligger ett steg före – att det här med att vara först inte bara gäller när det kommer till att hälsa.  Det tillhör å andra sidan vanligheten att killat frågar chans/friar  först invänder vi. Kan man då säga att tjejer alltid ligger ett steg före? Nej, det är sant, menar tjejen som först tänkte så. Någon menar att det rör sig om ett undantagsfall i fråga om frieri. Det verkar mer vara killarnas uppgift, men i övrigt är tjejer för det mesta initiativtagare.

En kille tar upp att killar visst hälsar, men kanske på ett lite annat sätt än tjejer bara. Tjejerna hälsar innan eftersom de gör det på så långt håll menad killar väntar tills man kommit nära. Sen skriker dessutom inte killar ”hej”, utan kanske snarare hälsar genom en nick med huvudet, men det räknas fortfarande som en hälsning.

När eleverna sedan börjar tänka på grupper utanför deras klasskompisar och vänner så kommer de på att det nog är en åldersfråga också. Killarna i 8an och 9an brukar alltid hälsa, det är bara killarna i 6an som inte gör det.

Där avslutas diskussionen. Det är intressant att observera att alla verkade hålla med om att killar överlag är mer blyga än tjejer. Sen kan man tänka på att det i denna klass finns väldigt tongivande tjejer, och att de är ungefär dubbelt så många som killarna. I övrigt var det en bra diskussion där många deltog, vilket jag tror är mycket kopplad till frågans natur. Den var väldigt konkret och hämtad ur deras vardag, utan att den uteslöt någon. Det var en fråga som alla kunde relatera till på ett bra sätt.

Hilda och Johan: 6e samtalet i Fisksätra

Efter träffen i Luleå tänkte jag och Johan att vi skulle testa att dela upp ledarrollerna som Teodor och Caroline gjort. Eftersom jag hade en mer dominant ledarroll förra samtalet bestämde vi att Johan skulle vara samtalsledare och jag vara en exemplarisk diskussionsdeltagare.

Innan vi satte igång med själva samtalet hade vi i vanlig ordning en uppvärmningsövning. Denna gång delade vi upp klassen i fem grupper om två eller tre elever. Var grupp fick en lapp med en historia och en eller två filosofiska frågeställningar som de gemensamt skulle ta ställning till. De fick sedan ungefär fem minuter på sig att besvara frågorna för att sedan i halvklass läsa upp berättelsen och förklara vad de kommit fram och hur de tänkt.

Övningen gick mycket bra och även de som brukar vara tysta deltog mer. Detta berodde antagligen på att vi medvetet hade placerat de lite tystare med andra lite tystare och de som pratar mer med andra som pratar mer. På så sätt kunde alla lättare komma till tals.

Historierna, frågorna och svaren blev följande:

Du är och spelar fotboll med din kompis. Din kompis skjuter en hård boll som du nickar med huvudet. Bollen flyger iväg och råkar fastna i ett träd.

”Den där får du hämta ned!” säger din kompis.

”Nej, varför då? Det var ju du som sköt så hårt!” säger du.

”Men den hade ju inte hamnat i trädet om du inte hade nickat den!”

– Vem av er borde hämta bollen, om vi antar att ni inte får hjälpas åt?

– Varför då?

Svar: Båda borde egentligen hjälpas åt, men om det inte går borde det vara den som sparkade bollen. Om den inte sparkat så hårt hade det inte gått att nicka upp de i trädet.

(De andra i halvklassen håller med och motiverar med att det är så de brukar göra när de spelar fotboll.)

Din kompis sitter på en bänk och är väldigt ledsen.

”Vad är det?” frågar du.

”Mina föräldrar ska skiljas” säger din kompis.

”Oj, vad tråkigt. Jag förstår hur det känns.”

”Nej, det gör du inte” säger din kompis, ”dina föräldrar är fortfarande tillsammans, hur skulle du kunna känna samma som jag?”

– Kan man känna precis samma sak som någon annan?

– Varför då?

– Hur vet man det?

Svar: Man kan inte Alltid känna samma sak som någon annan, utan det beror på situationen. Ofta kan man känna sig lika ledsen som en kompis om man sitter bredvid denna när den är ledsen. Om man dessutom kände föräldrarna och alltså ser det som kompisen är ledsen över kan man säga att man känner samma sak.

Det har just varit prov i klassen och din kompis är jätteglad, övertygad om att det blir alla rätt på provet. Några dagar senare råkar du få se att proven är rättade och att din kompis inte fick godkänt. Efter att ha funderat lite berättar du för din kompis att det inte blev godkänt. Din kompis blir jättearg.

”Varför sa du det till mig?”

”Jag tänkte att du ville veta” säger du.

”Kunde du inte ha väntat, så att jag hade fått vara glad lite längre? Jag skulle ju ändå ha fått samma betyg.”

– Borde du ha hållit tyst?

– Varför eller varför inte?

Svar: Man ska berätta det för kompisen eftersom det egentligen är att svika annars. Det är bättre att veta och vara ledsen än att inte veta och vara glad. (De upplevde det alltså frågan som en principfråga)

Du stöter på din kompis utanför kiosken. Din kompis har precis köpt en stor påse med godis.

”Du borde inte äta det där” säger du.

”Varför inte”, säger din kompis, ”det är ju gott”.

”Men det förstör dina tänder.”

”Och? Det är ju mina tänder, det är jag som får hål och måste borra. Låt mig vara ifred.”

– Borde du låta din kompis vara ifred?

– Varför, eller varför inte?

Svar: Man ska inte göra något. Det är deras tänder, alltså deras problem. Det är ju inte lika skadligt som till exempel alkohol. Det räcker med att man säger till, kanske flera gånger, men inte mer än så.

”Titta här”, säger din kompis, ”titta på min fina nya väska!” Du tittar på väskan, som är av ett känt märke. Du har själv länge velat köpa en sådan, och varit inne flera gånger i affären och kollat på den. Den ser exakt lika dan ut som den i affären.

”Jag köpte den på en marknad. Den kostade hundra kronor.”

”Då är den ju fejk, en piratkopia!” säger du. ”Det där är ju ingen riktig!”

”Vad spelar det för roll, den ser ju likadan ut. Det är väl bara bra att den är billig?”

”Jag tycker i alla fall det är fusk.”

– Håller du med din kompis?

– Spelar det någon roll om den är äkta eller inte?

Svar: Det beror på vad man tycker är det viktiga, utseendet eller märket. Samtidigt är det fel att sno designen från den som producerat väskan först. Sen håller den sämre om den är fejk också.

Efter att eleverna berättat hur de resonerat i halvklass samlade vi hela klassen igen och jag gick och satte mig bland eleverna under den tankepaus som följde. Efter fem minuter hade klassen skrivit följande frågor:

  1. Kan man åka vattenskoter på lava? – kille
  2. Varför finns droger, cigaretter och alkohol när man kan dö av det? – tjej
  3. Är det sant att vi var apor förr? – tjej
  4. Kommer diamanter och guld att ta slut? – tjej
  5. Hur vet man att bin Ladin dog när det finns så många som ser ut som honom? – tjej
  6. Kan man plötsligt komma in i filmen ”Pirates of the Caribbian” genom magi, och hur skulle det kännas då? – tjej
  7. Kan man åka flygplan till månen? – tjej
  8. Kan et lejon och en ren leva tillsammans utan att döda varandra i flera dagar? – tjej
  9. Varför heter elefant ”elefant”? Hur vet man det? – kille
  10. Finns det häxor? – kille
  11. Hur vet man vilken religion man ska tillhöra? (från födseln) – tjej
  12. Kan man resa från Sverige till Australien på en timme? – tjej
  13. Om man skulle förvandlas till ett djur, vilket skulle man då välja? – kille

Fråga 13 – ”Om man skulle förvandlas till ett djur, vilket skulle man då välja?” och fråga 7 – Kan man åka flygplan till månen? – kom lika. Vi utlyste därför en omröstning mellan frågorna genom handuppräckning. Alla blundade, och fråga nummer 13 vann med knapp majoritet.

Diskussionen blev ganska kort och bestod till störst del av raka påståenden om vilket djur man personligen helst skulle vilja vara, snarare än så mycket resonerande kring frågan och kring kriterier.

Precis i början av samtalet sa en tjej att poängen med att man vill vara ett djur är att man är friare. Man slipper tänka på att komma i tid till maten och följa en massa regler, man får röra sig som man vill. Sedan följde en rad olika djur. Någon ville vara en häst eftersom de alltid blir bra behandlade eftersom människor tycker om dem. Kanske helst en vildhäst, men det spelar inte så stor roll eftersom oavsett var man är så är man omtyckt. En annan sa vid ett senare tillfälle också häst, men med den simpla anledningen att hästar är stiliga.

Även katt och hund föreslogs på grund av deras relation till människorna. Katten verkade först bäst, för den kunde bara ligga hemma och mysa hos sin ägare. Någon påpekade att även om katten mest myser så har katter ändå farliga fiender, och kan inte helt slappna av. Då verkade hund bättre att vara tyckte en del. De får leva ungefär om katter, men behöver inte oroa sig för några större djur som vill dem illa i sin närmiljö.

Giraff verkade vara ett bra alternativ för en tjej som såg det rent praktiskt. Det är bra att vara lång eftersom man kan hjälpa andra som inte är lika långa då – exempelvis om en boll kommit upp på taket. Medan de andra tänker djuren i de miljöer vi är vana att möta dem i tänker den här tjejen alltså snarare att giraffen skulle dela hennes vardagsliv.

Känguru kom också upp som alternativ, eftersom det verkar så roligt att hoppa. Kameleont fick också vara med som alternativ eftersom de är söta och ”magiska”.

För att försöka bryta diskursen av att mest räkna upp djur räckte jag, som diskussionsdeltagare, upp handen och försökte återknyta till samtalets början och resonemanget kring djurens frihet och föreslog ett djur som var ganska statusmässigt skiljt från de övriga – råttan. Detta med motivationen att de har stor frihet och en stor familj/ett stort släkte. Dessvärre hann inte diskussionen fortlöpa så långt efter det, men frågskaparen fick avsluta. Han hade gått från känguru till pegasus, den flygande hästen från grekisk mytologi. Att vara både häst med de fördelar som räknats upp och samtidigt ha friheten att flyga verkade vara lockande.

Samtalet blev på tok för kort för att kunna bli riktigt bra, men det var tydligt att det hade potential. Att samtalen blir för korta är nackdelen om man ska ha lite längre uppvärmningsövningar som den vi hade idag. Att eleverna har en tendens att välja sådana frågor som till en början är roliga och stimmiga gör också att det tar ett tag innan man når en bra diskussion känns det som. De behöver antagligen komma förbi den här första väldigt roliga, men inte så diskuterande fasen, innan de kan ha ett riktigt fruktbart samtal.

Femte samtalet i Fisksätra

Inför det femte samtalet i Fisksätra hade vi förberett i lek inspirerad av den Lara och Jonathan gjort tidigare med åttorna. De delade upp klassen i två och lät dem tävla mot varandra i att på så kort tid som möjligt svara fel på ett antal påståenden för att sedan göra frågor åt motståndarlaget att svara fel på.

Jag och Johan delade också upp klassen i två, men hoppade över hela tävlingsmomentet. Istället gav vi dem ett papper per grupp med tio påståenden som de genom resonerande skulle ta ställning till. De skulle först svara motsatsen till gruppens åsikt om påståendena genom att ringa in antingen ”sant” eller ”falskt” bredvid påståendena. Sedan skulle de skriftligt motivera varför de trodde som de gjorde på riktigt. Exempel:

Påstående: Vatten är blått

Svar: Sant

Motivering: Man tror att det är blått men det är genomskinligt när man tar upp det med glas

Det är alltså både ett moment av att tänka tvärt om, ett moment av kritiskt resonerande och samtidigt svårigheten i att hålla både deras sanna åsikter och motsatsen i huvudet samtidigt. De fick låta pappret gå runt så att alla fick läsa minst ett påstående högt och sedan skriva. Min och Johans inblandning i samtalen var så liten som för att eleverna själva skulle försöka resonera sig fram till sina slutsatser samt rotera ledarrollen.

Grupp 1:

Det finns stjärnor i rymden – Falskt

Motivering: För att man ser stjärnorna, och solen är en stjärna har forsarna forskat.

Man kan vattna blommor med bensin – Sant

Motivering: De kommer att dö.

Det kan vara minusgrader hela sommaren – Sant

Motivering: Kanske i andra länder

Pengarna kan ta slut – Falskt

Motivering: Ok, pengarna kan ta slut, men man kan stämpla [trycka nya]

Vatten är blått – Sant

Motivering: man tror att det är blått men det är genomskinligt när man tar upp det med glas.

Man ska alltid vara snäll mot sina medmänniskor – Falskt

Motivering: Det finns onda människor fast man ska ändå vara snäll

En blomma kan inte vara gjord av plast – Falskt

Motivering: Man kan köpa en blomma som är gjord av plast

Solen kommer att gå upp imorgon

Det finns saker som alltid är fel

Man kan skriva med alla pennor – Sant

Motivering: Kanske bläcket tar slut då kan man inte skriva med den.

(Diskussion om vad som menas med ”kan”. Skillnad mellan alla pennors skrivpotential och att det inte går att skriva med pennan just för tillfället)

Grupp 2:

Det finns stjärnor i rymden – Falskt

Motivering: Man kan se dem på natten

Man kan vattna blommor med bensin – Sant

Motivering: Man ska inte vattna blommor med bensin

(här hade de en diskussion angående skillnaden på Ska och Kan)

Det kan vara minusgrader hela sommaren – Sant

Motivering: Det är plusgrader på sommaren

Pengarna kan ta slut – Falskt

Motivering: När jag handlar tar pengarna slut

Vatten är blått – Sant

Motivering: Det finns olika färger

(beroende på vad som är i vattnet, smuts eller annat)

Man ska alltid vara snäll mot sina medmänniskor – Falskt

Motivering: man ska inte vara För snäll mot någon person

En blomma kan inte vara gjord av plast – Falskt

Motivering: Låtsasblommor är också blommor

Solen kommer att gå upp imorgon – Falskt

Motivering: För att den gör det varje dag.

Det finns saker som alltid är fel

Man kan skriva med alla pennor

Övningen gick mycket bra och engagemanget var stort i båda grupperna. I början var jag rädd att det skulle vara för avancerat för eleverna, men det visade sig gå utmärkt. Övningen tog ungefär en kvart, men grupperna gjorde då bara 8/10 frågor.

Efter övningen följde en tankepaus i vanlig ordning. De frågor som kom upp var:

1.     Varför är ungefär hälften av människorna på jorden fattiga?

2.     Hur skapas vatten?

3.     Varför finns det rasister?

4.     Kan jorden vara planeten närmast solen? (dvs. skulle vi kunna fortsätta leva som vi gör nu om jorden bytte plats med planeten närmast solen)

5.     Kan man i framtiden resa med en tidsmaskin?

6.     Kan alla människor dö samtidigt? (rent fysiskt, inte om det finns något som kan orsaka alla människors död)

7.     Var kommer snön ifrån?

8.     Kan tvillingar ha samma tankar? (för att de har likadana hjärnor)

9.     Kan man leva på en öde ö i tio dagar med en apa med sig?

10. Måste det vara en man och en kvinna för att det ska bli barn eller går det på något annat sätt?

Fråga 10, ”Kan man överleva på en öde ö med en apa i tio dagar?”, vann med stor majoritet. Till en början diskuterades mycket vad man skulle kunna använda apan till för att underlätta sin överlevnad. Eleverna förutsatte outtalat att en öde ö är en ö med ett varmt klimat. Lika så förutsatte de att apan var väl dresserad. Idéer om att få apan att hämta kokosnötter och sedan efter att teg äta upp den var populära. Genom kokosnötterna skulle man också få i sig vätska.

När en kille föreslog att man kunde använda apans svans för att fiska gled diskussionen över till fiskeområdet och lämnade apan för en stund. De flesta var eniga om att det alltid finns fiskar i vattnet. Kanske skulle man kunna hugga ner en palm och göra spjut att jaga fisk med?

Här frågar Johan vilket djur som egentligen skulle vara bäst att ha för att överleva på en öde ö? Någon menar kyckling, men det är mest för smakens skull. Hund kommer också upp som förslag, eftersom de kan jaga fisk. Vad som verkar populärast är dock ko, eftersom man både kan rida på den, mjölka den och sen är det mycket kött att äta om man vill slaka den. Skinnet skulle man kunna göra något att värma sig med och kanske skulle man kunna plocka kokosnötterna själv om man stod på kons rygg. Papegoja kom också upp som förslag, för att råda bot på tristessen, ha någon att prata med.

Frågan väcks sedan om det kan vara bra med olika djur på olika typer av öde öar. Vad betyder en öde ö egentligen undrar jag. Han som ställde frågan tänkte på en öde ö som en liten rund plätt i havet med en palm i mitten. En tjej menar att det räcker med att det inte finns några människor på ön för att den ska räknas som öde. Alltså skulle det ha kunna finnas övergivna restauranger och liknande där man kanske kan få tag i mat. En ko hade varit bättre på de flesta öar. Kanske spelar storleken på apan roll beroende på hur ön ser ut? Det tror inte de flesta, men kanske ändå att en stor apa vore bättre på en stor ö och en liten apa bättre på en liten ö? Frågan lämnas utan svar.

För att få en liten avrundande sammanfattning frågar jag hur många som tror att man skulle överleva i tio dagar på en öde ö med en apa. 13 av 15 tror att man skulle överleva. De som menar att man inte skulle klara sig pekar på att det kommer finnas farliga djur. Detta oavsett hur ön ser ut. Är det en stor ö kan det finnas stora farliga djur, och är det en liten ö kan det finnas farliga insekter och liknande. En annan sak de pekar på är bristen på vatten. Även om man skulle få vätska från kokosnötter skulle det inte räcka för att stilla törsten, och saltvattnet kan man ju inte dricka. Kyla skulle antagligen också bli ett problem nattetid, och om det är en liten ö med bra en palm blir det svårt att sätta igång någon större eld. Stenar skulle behövas, och det finns nog inte på en sån liten ö.

Här avslutar vi samtalet för att de ska hinna iväg till idrotten. En kille föreslår att de kan strunta i idrotten och fortsätta prata istället.

Jag ledde denna gång både leken och samtalet nästan själv, då det är en del i examinationen att göra det. Johan satt med barnen och gjorde bara vid ett fåtal tillfällen instick. Det gick bra, men var helt klart svårare att göra själv än tillsammans med någon. På det hela taget var det ett bra samtal, och leken i början fungerade jättebra. Att få sitta i grupp och besvara kluriga frågor verkade förutom att få igång dem även få dem att känna sig intelligenta och stimulera deras vilja till tänkande extra mycket.

/Hilda

Synopsis – Hilda Denward och Jonathan Clinton

Syfte:

Syftet med denna uppsats är att genom filosofiprojektet undersöka relevansen hos några av de större värdegrundsorganisationern ur barns perspektiv. Detta gör vi genom att betrakta vad som uppdagas som relevant för barn när de under skoltid själva får välja vad de ska diskutera I en undersökande gemenskap. Detta ska vi sedan jämföra med vilka frågor som andra värdegrudsorganisationer arbetar med för att förstå vad barn anser vara relevant när det kommer till värdegrundsfrågor och hur detta relaterar till värdegrundsorganisationersnas arbete.

Frågeställning:

Vad kan filosofiprojektet säga om relevansen hos utomstående organisationers arbete med värdegrundsfrågor i skolor ur barns perspektiv?

Vad är värdegrund?

Metod:

Vi ska utgå från allt dokumenterat material från filosofiprojektet med fokus på vilka frågor barnen i de olika skolorna tar upp. Vi ska sedan jämföra dessa med de frågor som några av de större värdegrundsorganisationerna arbetar med. De organisationer vi valt är Friends, RFSL och A Non-Smoking Generation. Detta för att de i likhet med filosofiprojektet kommer utifrån, arbetar med värdegrundsfrågor och enbart har sina anställda i skolan under en bergrändsad tidsperiod.

Vi kommer att gör en kategorisering av de frågor som tas upp under filosofisamtalen och rikta in oss på de frågor som faller under kategorin värdegrundsfrågor. För att kunna göra detta kommer vi först att behöva besvara frågan angående vad värdegrund är. Det kommer vi att göra utifrån Skolverkets framtagande av skolans värdegrund, samt någon av de definitioner vi kan finna i kursens litteratur. Detta för att diskutera ur en såväl skol-mässig uppfattning av värdegrund som en filosofisk sådan.

Relevanta begrepp:

(som kommer att preciseras I uppsaksen)

Relevans

Värdegrund

Undersökande gemenskap

Litteratur/källor:

Skolverkets hemsida

Skolverkets rapport 353 – utvärdering av metoder mot mobbning

Lipman – Philosophy in the classroom

Malmhester, Börresen – låt barnen filosofera

Fältstudier  i filosofiska samtal

Första samtalet med årskurs 6 i Fisksätraskolan

Efter mycket om och men och diskussioner kring alla möjliga olika konstellationer beslutade vi i Stockholm oss slutligen för att jag (Hilda) och Johan skulle ta årskurs sex och Jonathan och vårt nya tillskott Lara skulle arbeta med en årskurs åtta.

I tisdags hade då jag och Johan vårt första samtal. Redan när vi kom dit hade klasslärare Gunilla sällskap av eleven Anahit i klassrummet som var mycket ivrig med att ställa oss frågor om vad filosofi egentligen är.

När alla barn samlats och satt sig i den ring som Gunilla förberett av stolar presenterade jag mig och Johan lite kort för att sedan be dem att, utan att tala med varandra sätta sig i ringen i bokstavsordning. Det rörde sig egentligen mer om att få isär elever som enligt Gunilla skulle bli snackiga sittandes bredvid varandra än om någon planerad uppvärmning. Efter omflyttningen ville ju vi veta vad alla barn heter. Alla i ringen fick säga sitt namn följt av en sak som de gillar som börjar på samma bokstav. Väldigt simpelt, men gör att man minns namnen mycket bättre.

För att sedan markera starten hade vi en liten genomgång av ”vad filosofi är” och vad vi ska göra. Vi lade stor tonvikt vid filosofin som praktik, om att tänka noga kring saker som inte har ett uppenbart svar men som samtidigt känns viktiga att diskutera.

Därefter gick vi vidare till en historia som behandlar frågor om rättvisa. En klass har vunnit en frågetävling och ska dela på priset – en tårta. De olika elever framför olika argument för hur de egentligen bör dela tårtan. För att koppla an lite mer och visa att vi tagit in vilka de är valde vi att peka på olika elever och hävda att det var dem som framförde argumentet i historien. (Till exempel: ”Kautar tyckte att hon borde få en större bit än alla andra eftersom det faktiskt var hon som svarat rätt på flest frågor i tävlingen”) Historien finns att hitta i ”Att tänka noga” av Liza Haglund.

Efter en 5 minuter lång tankepaus där alla elever fick skriva frågor i sina loggböcker gick vi en runda. Frågorna var av ganska olika karaktär och alla var inte uppenbart filosofiska. De flesta rörde dock väldigt stora saker och tunga ämnen. Den fråga som efter en omröstning med lapar vann var ”Kommer solen att slockna”.

Då Johan har större erfarenhet av att leda samtal valde vi att dela upp första samtalet som så att jag skötte talarlista och att skriva frågor, medan Johan stod mer för följdfrågor, jämförelser och analyser.

Samtalet blev ganska spretigt, men eleverna var mycket engagerade. Diskussionen rörde sig bland annat kring hur lång tid det skulle ta för solen att slockna om den gjorde det, vilken tillit man har till vetenskap, möjligheter att flytta till andra planeter, om det kanske skulle gå att värma upp jorden på egen hand och om elementen verkligen skulle räcka till alla då.

Trots att samtalet började i en till synes ofilosofisk fråga tangerade det vid flera tillfällen vid frågor av mer filosofisk art. Det kändes som ett mycket lyckat första samtal, och jag tror att de kan komma att bli riktigt bra efter lite uppvärmning.