glimtar från samtal

hej

varje nytt möte med en klass kräver nya utmaningar. Vad kan då hända av filosofisk vikt under den stund vi träder in klassrummen. Först ska sägas att vi möter en mängd olika klasskulturer och viljan och orken att engagera sig i samtalen kan variera väldigt mycket. Det är dock så att vi emellanåt verkligen märker hur eleverna tänker till och på plats försöker lösa problem de ser med sina egna ståndpunkter beroende på vad som kommit upp under samtalet. Vi gör vad vi kan för att utmana, men känner också att vi lyckas sämre och bättre. Jag har flera gånger också stött på fenomenet att elever passar på att säga saker som de har funderat på tidigare, troligen för att de ser att det passar i detta sammanhang. Ett exempel jag kan ge är från en diskussion om identitet och frågan varför man har olika identiteter beroende på vem man är med. Vi undersökte frågan från flera håll och på olika sätt. En vinkling vi kom in på var bland annat att tjejer gillar äldre killar för de är inte så barnsliga. Detta var viktigt för ett par tjejer att ta upp och vi undersökte därför om yngre killar alltid var barnsliga. Vi stannade länge i frågan vad som kännetecknade ett barnsligt beteende. Det gavs exempel på hur elever beter sig mot lärare genom att tjafsa emot eller ge småkommentarer, typiskt barnsligt. Jag lyfte fram skillnaden, att det handlade om två olika sätt vad det verkade, vilket sedan utvecklades till att gällande den första, att tjafsa emot, så kunde det ibland vara berättigat tycket en elev. Ibland kan lärare ha fel eller vara otydliga och då behövde en vara lite tjafsig. Vi diskuterade därefter om det ingick i ens personlighet att vara tjafsig eller om det var situationen som skapade detta beteende. I slutet av samtalet när eleverna fick möjlighet att ta upp något de ansåg inte kommit fram men som var viktigt kom en ny vinkling fram, men som å andra sidan tycktes vara något som eleven reflekterat kring tidigare. Eleven tog upp det faktum att andra kan säga ”försök inte spela smart” eller ”du tror du är så smart” när han exempelvis förklarar något som någon har frågat. Han ville inte utveckla det mer än så utan slutade nästan mitt i en mening och sa något i stil med att han hade svårt att förklara. Det var genast en annan kille som sa att han trodde han visste vad han menade. Han förklarade då att han (killen som påbörjat idén) inte försöker vara smart eller spela smart och det är konstigt att bli beskylld för att göra sig till på något sätt, (han fick också med i en bisatts att han är smart vilket tycktes också vara en allmän uppfattning, för flera nickade instämmande). Att det var problematiskt att bli anklagad för att försöka vara smart eller överhuvudtaget bli beskylld för att vilja något annat än bara hjälpa till, var helt i linje med vad eleven i fråga ville ha sagt. Jag förstod det som att detta hänt flera gånger dock.

Ibland är det mindre känsliga saker som kan bli stora och intressanta. I en internationell klass (jag hade hjälp av en tolk, då en del elever var nyligen anlända) diskuterade vi bland annat Shan Tes identitetsbyte. Under en sekvens gick vi genom vad som vi förknippar med man respektive kvinna På tavlan spaltade jag upp deras förslag som rörde kläder plus hår och mustasch. Skjorta bestämdes som manligt och när jag ifrågasatte det så menade flera att kvinnor har blus. Dock menade någon att det faktisk är så att kvinnor kan ha skjorta och även andra plagg som kavaj, byxor mm. men män kan inte ha blus tex. När jag frågade hur killarna då vet att det är en skjorta och inte blus och hur ska de göra för att inte ta fel, kom massor med förslag. Knäppningen var en viktig signal, knapparna sitter på höger sida för killarna. andra markörer är blommor. Det finns på blusar men inte på skjortor. Jag ifrågasatte om det verkligen stämde (hållbarheten mao). De skulle hålla ögonen öppna för de. Kragen kunde också signalera om det var ok för killar. Ja distinktionen mellan blus och skjorta ledde till stort engagemang. På min fråga om det var viktigt att känna till det här så tyckte många att det var väldigt viktigt. Måste det vara så undrade jag också. Det var alla inte så säkra på. Under samma samtal diskuterade vi även vilka handlingar i föreställningen som de ansåg som goda respektive mindre goda eller dåliga. Detta var också intressant att se att några ändrade sig efter en del förklaringar från kamraterna.

Nu vill en bara skriva en bok om detta projekt- det är omtumlande och inspirerande och det känns som väldigt viktiga samtal vi för. Distinktionen blus och skjorta kan te sig ointressant- men den kopplades hela tiden till egna erfarenheter av att välja kläder och vilka möjligheter och begränsningar det för med sig och vilka förväntningar som finns på oss. Det är roligt att rota runt, som jag brukar säga

 

 

 

välkommen att kommentera

hej

Samtalen löper på och vi har som ni förstår en mängd utmaningar som har mindre med filosofi att göra och mer med dagsformen i klassrummen, klassrumskultur mm. Vi hoppas att några elever tittar in här och passar på att säga något. Vi hoppas samtalen gör skillnad-vi hoppas en del fortsätter själva och att man läser den manual som vi skickat ut och kommer på vår konferens 27 januari.

Den goda människan i Sezuan

Första veckan i Eskilstuna

Jag har nu haft sex samtal på två skolor i Eskilstuna. Det har varit cirka 30 elever i fyra av klasserna och 24 i en klass och 15 i sista klassen.

Tillvägagångssätt 

Jag har följt strukturen i manualen Den goda människan i Sezuan, förutom att jag inte diskuterade syftet med samtalen eleverna, utan fastställde att vi ska försöka komma fram till bra svar på frågor och samtidigt försöka sätta oss in i hur andra tänker. Jag lät det glida över i vad som förväntades av dem i samtalet, och delade ut lappar med text om detta. jag läste upp texten (Anders lät eleverna, gruppvisa läsa en mening var, vilket jag kommer göra nästa gång).

Fokus på den som har ordet
Försöker bygga vidare och utveckla idéer
Hitta nya infallsvinklar
Försöker hitta argument både för och emot
Jämför olika ståndpunkter

Anledningen till att jag hoppade över syftesdiskussion var att väl på plats insåg jag att med så många elever så måste det gå ganska raskt i början, så man hinner de andra stegen, välja tema, frågor och ha samtal och metasamtal. Än så länge har jag inte haft anledning att gå ifrån den föreslagna modellen men jag har i de fyra sista samtalen använt mig av modellendubbla ringar.

Dubbla ringar

Jag har gett instruktionen att alla ska vara aktiva och lyssna, men bara de som sitter i innerringen får tala (vid handuppräckning). Under samtalet kommer jag att bryta för tankepaus och efter tankepausen får man diskutera med de som sitter bakom, man tar alltså hjälp. Efter en tid så byter man och de som suttit bakom får sitta inne i ringen. Det har fungerat bra. De som suttit bakom har vanligtvis sett väldigt engagerade ut och haft mycket att säga när de varit dags att hjälpa till, det har sett ut som att de lyssnat väldigt fokuserat på vad som sägs i ringen. Detta diskuterade vi på hemresan och tanken kom upp att de kanske var skönt att få vara deltagande men också veta att man inte skulle prata. Man kan vila i det och inte känna press att behöva säga något. En del vill hemskt gärna det ändå. Vid ett samtal dock blev det fel för jag bytte inte i tid. Så de som suttit i ytterringen fick bara hälften så lång tid inne i ringen. Särskilt en elev påtalade det orättvisa i detta. Hen hade också mycket som inte hanns sägas på grund av detta. Bättre koll på tiden bör man alltså ha. Inledningsvis är det två sekvenser där de talar med varandra i grupp vilket gör att alla haft goda möjligheter, och som jag sett det också använt dessa, till att prata med varandra om ämnet och frågan. Även under samtalet när eleverna fått prata med de som sitter utanför ringen så tycks det ha varit vara en viktig del.

På de första två samtalen tog jag upp de tre temana från handledningen. Moral, identitet och gud. I de återstående samtalen tog jag bort gudstemat. Inte för att det inte fungerade, det blev intressant och många saker kom upp, men det räcker med tanke på att de är så många som ska välja och det tar tid och jag är personligen mer intresserad av de andra två. Dessutom tycks ingen vara intresserad av att ändra sig i sin syn på gud, vare sig man kallar sig ateist (som några gjorde) eller inte. Om man undrar om vi kom fram till något eller om gruppen kom till någon ny insikt så –ja, just gudsfrågan tycktes idén om att det kanske inte är så självklart att man behöver ha bevis för att gud finns. Flera ansåg bibeln eller koranen vara bevis på guds existens, vilket andra absolut inte accepterade som bevis. En elev påpeka när jag frågade om man behövde ha bevis, att nej- man säger ju att man tror på gud inte att man vet.

De frågor som valts på mina pass har varit:

Existerar gud?

Har gud skapat världen?

Är det moraliskt att homosexuella ska ha egna omklädningsrum?

Är det rätt att ha en kärleksrelation (sexuell) med en nära släkting?

Hur vet man sin identitet?

Vad ska man ta i första hand, vänner eller skolan?

Koppling till föreställningen

Jag försökte att dra in fler aspekter från föreställningen i de två sista samtalen, eftersom de inte var så närvarande i de tidigare. Jag gjorde det genom att stanna lite längre vid att de fick komma med exempel från föreställningen. De påminde om bytet från ”den goda kvinnan” till ”den stränge kusinen” och när jag bad om fler exempel kom det upp i ett av samtalen att flygaren också tycktes ha fler identiteter först som kärleksfull man sedan som lycksökare. Eleverna fick ge flera egna exempel på goda handlingar, och sådant det tyckte inte var så bra. Exempelvis kom det upp att hon blev dödad i slutet, det var inte rättvist och et var inte bra att flygaren slog med en piska. Dock frågade eleverna om de var tvungna att göra fråga om pjäsen och då svarade jag att det kunde vara inspirerat från pjäsen men det behövde inte vara det på annat sätt. Jag vill undvika frågor om handlingen. Många i årskurs 7 uttryckte att de inte förstod vad som hände i pjäsen.  en del var verkligen jättetrötta på fredagseftermiddagens pass, men kämpade på. Nu blickar vi framåt mot en ny vecka och nya frågor.

 

 

Höglandskolan andra besöket

Idag har jag haft samtal men elever som valt filosofiska samtal som elevens val. Här komer en liten rapport som jag minns det. Vi höll på mellan 9- och cirka 11.10 inklusive pauser.

En grupp på dryga tjugo elever från årskurs 7-9 samlades i en ring för att samtala. Efter en namnrunda fick en av eleverna som haft filosofiska samtal tidigare berätta om upplägget. Jag minns inte (!) om jag berättade om två olika  poänger med samtalen innan händelsen eller om jag sa det strax innan själva samtalet. Den ena poängen jag lyfte fram var deras möjlighet att diskutera något som intresserade dem. Den andra poängen var  att samtidigt utveckla en viss tankeskärpa och jag lyfte fram att just i detta samtal kunde vi försöka fokusera på att förstå andras inlägg samt att göra några disktinktioner. Som exempel på det senare tog jag glad och lycklig. Jag trodde mig fråga om de kunde ge andra exempel på disktinktioner, vilket tolkades som att de skulle säga vad skillnaden var. Jag påpekade att de hade beskrivit vad skillnaden var mellan glad och lycklig. Nu till händelsen.

Händelsen:

Jag ställde frågan, ”Skulle du vilja ha vingar om det var möjligt?” Efter en liten tankepaus fick de räcka upp händerna om de skulle vilja det. Alla utom två svarade ja, och vi pratade en del kring det. Vi började med att de som svarat nej fick förklara varför.  Ett skäl var höjdrädsla och den andra eleven hade inget (som jag hörde det) egentligt skäl just då. Jag frågade de andra eleverna om det skulle kunan vara dåligt för dem som inte ville ha vingar att alla andra hade vingar och det framkom ett par tre intressanta argument där eleverna tog deras perspektiv, det vill säga att vara de enda som inte hade vingar. Här var poängen med andra ord, att få fram ett perspektivskifte från de som ville ha vingar, istället för att de själva skulle utveckla sitt resonemang.Jag ville visa att att deras kompisar kunde se det från deras håll och även hitta nya idéer. Jag fick intrycket av det kunde tolkas som att de borde ändra sig och vilja ha vingar så jag försökte få fram om man ansåg att de fick skylla sig själva om det blev dåligt. (ett skäl var att de kunde bli utstötta och inte kommunicera så bra med andra exempelvis).

Efter en ganska kort stund bröt jag så det skulle kunna göra egna frågor. De fick arbeta i grupper. Jag skrev på tavlan men de fick själva, eller en i varje grupp, gå fram och skriva upp sina namn efter sin fråga. Jag skrev inte ner frågorna i något block (tog ingen bild heller tyvärr).

Den fråga som valdes var: Skulle du vilja vara odödlig? (i nära konkurenns med ”vad är meningen med livet?”)

Efter en paus i tjugo minuter startade vi upp. Jag alternerade mellan smågrupper och helgrupp. Det var ganska trögt i början men någonstans tog det fart. Det var intressanta aspekter som kom upp som gällde vad man behövde veta för att kunna besvara frågan. De kom även upp att det i frågan fanns ord som tycktes leda just till den problematiken. En elev menade att man kunde tolka …olika. Jag frågade då vad som kunde tolkas olika och det var hur man skulle förstå ‘odödlig’. Två olika betydelser kom fram.  Några tyckte ändå att man inte kunde besvara frågan för det fortfarande fanns oklarheter. Jag bad de fundera tillsammans i smågrupper och kanske formulera om frågan. De kom en del varianter och vi stannade och rotade runt i dem ett tag. Avslutningsvis gav jag dem en fråga (minns ej riktigt) att diskutera i grupp och sa att jag också kommer att gå en runda. Det kom upp många intressanta reflektioner. Sedan tog vi paus tio minuter.

Metasamtalet var ganska kort. Jag frågade dem vad vi gjort och även vad vi kommit fram till. De fick i stort med såväl vad många stod i frågan som diskuterats samt betydelsen av frågan – skillnaden mellan olika innebörder av odödlig (tror jag). Nu var vi alla ganska trötta. Det jag missade var att fylla på några saker som de också gjort och som jag borde lyfts fram för det var mycket viktigt;) De hade ställt nya frågor!! De hade även tagit upp vissa saker man behövde veta för att kunna besvara frågan-jättebra jobb. Det borde jag inte missat att påpeka. Isabel tog en utvädering efteråt samt filmade. Nu är jag nyfiken på vad som kan tänkas hända i tankevärlden när de fått lite distans. Vad tänker man då?

hej och länk

hej

roligt med alla inlägg. jag läser alla och skriver en kort reflektion. en del står inuläget okommenterade men efter konferensen så ska jag läsa…till dess, en bra länk. jag kommer även att snart hålla en kort webbföreläsning information kommer om det

http://p4c.com/teachers-guide

 

 

varför gör vi det här?

hej

jag arbetar nu med en presentation av projeketet som jag ska presentera på en internationell konferens på Södertörn 19 april.. jag dök då återigen på detta som jag finner relevant att citera även här.)

“Enligt Skolinspektionens bedömning behöver eleverna bland annat i högre grad träna abstrakt och kritiskt tänkande, där undervisningserfarenheter kopplas till praktisk handling och samtidigt regelbundet lyfts i prövande och filosofiska samtal. (Skolinspektionen, ”Sammanfattning” 2012;9,b p.3)

 

Samtal Kågeskolan

2013-03-22

Samtal Kågeskolan

Jag har haft två samtal i två niondeklasser på Kågeskolan i Skellefteå.

Jag vände på den ”vanliga” strukturen då min händelse slutar i en fråga och syftet med besöket främst vara att visa strategier jag använder i samtalet. Jag talade om att vi istället skulle avsluta med att de gjorde en fråga som skulle röstas fram vid nästa samtal. Jag ritade upp strukturen också så att det skulle bli tydligt. Jag nämnde också kort att jag skulle hålla samtalet stramt och att jag ville demonstrera detta men att filosofiska samtal måste ha sekvenser, eller vid andra tillfällen, där man låter samtalet fara iväg och man tillåter sig vara vildare.

Händelse

Jag berättade en historia som vi kallar Teletransportören (TT). Anta att du ska resa till Mars du kan välja att åka rymdfärja, det tar fyra månader och inte alls roligt. Det är enbart drygt. Du kan istället gå in en teletransportör som läser av alla dina data. På Mars trycker man på en knapp i en maskin och då materialiseras en exakt kopia av dig. Den har alla dina tankar, känslor minnen, allt är lika.

I båda klasserna valde färre teletransportörer (cirka en tredjedel). Jag gjorde smågrupper så att det fanns minst en som valt teletransportör en i varje grupp om 4 personer. De diskutera i gruppen varför man valt som man gjort. På frågan om någon ändrat sig var det någon i båda klasserna. Skälet handlade bland annat om resan som i sig värdefull. Det kom upp preciseringar, som exempelvis, att man får äta mat som flyger omkring. Skäl att inte ta TT är att det inte är jag själv. Det är inte jag som minns. Det är bara en kopia. Samtalet kom i den ena klassen att cirkulera en del kring minnen och skillnaden mellan att ha upplevt något och minnas det. Om man är full och inte minns utan någon berättar det så är det tvärtom om hur det framställs i historien med teletransportören och kopian som upplever saker och minns. Minnen har olika värden, en del är bra minnen en del är inte lika bra.

Det påstods, i relation till att resan med rymdfärja att det inte behövde vara långtråkigt, det berodde på vad man gjorde. Det tolkades som att allt tråkigt kan bli roligt. Jag undrade om det verkligen stämmer så vi tog en tankepaus där man sedan i en runda fick ta upp saker som aldrig kan göras så att man tycker det är roligt. Det kom upp mycket om död, begravning, se någon lida, matte, vara i skolan, mobbing..”

I det andra samtalet så kom mycket att handla om huruvida man verkligen kan lita på tekniken. Det kan påpekas att jag tryckt på att TT är ett säkert sätt att resa. När jag tog upp det ifrågasatte en kille varför de skulle lita på mig. Bra! Det var inte bara tekniken som var skäl för att välja rymdfärja utan även det faktum att resan i sig var värdefull. Även om det är tråkigt. Man hinner uppbåda en större förväntan, och att längta är också viktig. Vi kom in på vad som gör att man känner sig glad och det kom upp en idé att man måste förtjäna det på något sätt. Jag bad dem fundera över när de anser att de förtjänat att vara glada. Efter en tankepaus tog vi en runda. En del tog upp frågan om förtjäna att vara glad, och det vara många som då menade att de handlade om att ha gjort något bra för någon annan, alternativt för sig själv såsom att arbetat bra i skolan under veckan. En del tog exempel på vad som gjorde dem glada.

Totalt sett tycker jag samtalen gick bra. I denna typ av samtal och med denna händelse så är inte svaret på frågan viktigt utan snarare den problemetik som framtträder på vägen. såtillvida tyckte jag att de själva kom upp med intressanta tema. Dock påpekade en elev på utvärderingen att vi inte besvarat frågan, så det borde jag tagit upp i början. Men det ska tilläggas att det precis som när jag var i Älvsåker så fokuserar jag väldigt mycket på vissa saker, i syfte att det ska bli tydligt. Jag vill få fram små skillnader i betydelser och att när de tolkar varandra så duger det inte med att när jag bollar tillbaka till den som blev tolkad får frågan var det så du menade, så duger det inte med ja-typ. För mig betyder typ nämligen, ”ungefär”. Det behöver inte stämma, det kanske var exakt som de menade.  Ibland får man dock då en mer precis beskrivning. Eventuellt, förhoppningsvis kan någon se det intressanta i denna lilla skillnad. Det blir på bekostnad av kreativitet förstås. Det är också så att många upplever det som jobbigt och tråkigt och där hoppas jag och är ganska säker på att det vägs upp av andra samtal där de släpps friare. Men inte alltid för fritt, tänker jag.

Jag tog utvärderingar. Jag kommer att titta mer på dem, men det är tydligt att många tycker det är tråkigt att ”överanalysera”.  Någon tyckte också jag var jobbig, bråkig osv. en del positiv respons kom också fast det är oklart för mig hur man ska tolka det. Egentligen skulle det vara intressant om man tog en utvärdering lite längre fram, men ändå inte helt i slutet, där de får tänka tillbaka på samtalen. Vad är det då som framträder?

Jag hade även ett samtal med hela arbetslaget. Det var spännande! Dock var jag ganska slut och gjorde misstaget att jag inte var lite tuffare och krävde att man skrev mer. Det brukar bli bättre då men jag var lite feg. Jag borde också lagt in en avslutande metareflektion. Istället avslutade vi det formella samtalet. Därefter fortsatte diskussionen. Det var roligt men hade varit intressant att styra upp det ännu mer eftersom det blev ganska mycket debatt och argumentering.