Hilda och Johan: nionde samtalet

Den här gången hade Hilda och jag bestämt oss för att köra en snabbare och enklare uppvärmning för att få mera tid till samtalet. Vi körde Bosses ställa sig upp utan att prata-lek. Det gick bra, de hakade på snabbt. Första vändan misslyckades det, sedan körde vi en där de lyckades och sedan två där de skulle fundera ut planer. De förstod precis vad vi menade och det gick bra och de verkade uppskatta det.

Frågorna blev:
1. Skulle det kunna finnas spindlar som kan göra människor till spindelmannen? – Tjej
2. Hur vet man att klockan är 13:00 när den är 14:00? – Tjej (Hur vet man att klockan inte är 14:00)
3. Finns det en värld där det finns häxor? -Tjej
4. Om du hittar en 1000-lapp, vad skulle du göra? – Kille
5. Finns det en kontinent som inte är upptäckt än? – Kille
6. Behöver man demokrati för att något ska bli rätt? – Tjej
7. Finns det en medicin som kan göra barn 100% friska från alla sjukdomar? – Tjej
8. Om skolan inte fanns, hur skulle barn lära sig läsa och skriva? – Tjej

Det blev två röstningsomgångar, ovanligt stor spridning på rösterna, till slut vann fråga nummer 6.

Frågeställaren använde ordet demokrati, men det blev snart tydligt att det framför allt handlade om principen att rösta. När frågan ställdes försökte vi också reda ut i vilken betydelse hon tänkte sig ”något ska bli rätt”. Som har hänt förut så benade vi ut lite olika betydelser – rätt som i moraliskt rätt, jämfört med rätt som i sant/falskt t ex -, men frågeställaren ville inte välja endera, utan ville behålla den mångtydiga frågan.

Ett exempel som tidigt kom från en elev var ett scenario där det var tre tjejer varav två onda som röstar. Då är det ju uppenbart att resultatet inte kommer att bli rätt, menade eleven. Frågeställaren invände mot detta: exemplet säger ju från början att två av tjejerna är onda, så då vet man ju redan det. Alltså saknar exemplet intuitiv kraft. Ett annat exempel som kom upp från samma elev var att om man var en grupp tjejer och majoriteten röstade för att göra något dumt så skulle det ju fortfarande vara dumt. Men då behövde man ju inte följa med dem, blev motargumentet. Här fanns alltså en viktig skillnad mellan deras tankesätt, som vi hade kunnat belysa bättre: nämligen huruvida man är skyldig att följa vad majoriteten har bestämt – kanske åtminstone i ett tankeexempel?

Ett annat exempel låg nära i och med den utflykt till Gröna Lund som de har planerat: de hade röstat om vart de skulle åka. Gunilla t ex hade föreslagit Kolmården, men det hade ingen hakat på. Vi frågade om det inte kunde vara så att Gunilla borde få bestämma för att hon i kraft av varande vuxen visste bättre? De hakade inte riktigt på den tanken, det verkade som de var rätt överens om att detta var ett fall där det var bättre att rösta.

En annan tråd i samtalet var att man kunde veta vad som var rätt utan att rösta. Det var lite svårt att komma åt exakt hur det gick till: de verkade tycka att en del saker visste man bara. Ett exempel där frågan var om det var rätt att kasta sudd på Hilda om vi röstade om det bemöttes både med just sådana intuitiva exempel, och med argument som att det var fel att rösta för att det skadade Hilda. Här fanns det uppenbart mer att gräva i.

Det utkristalliserade sig alltså två problem med demokrati: å ena sidan är det inte automatiskt rätt bara för att man röstat om det, å andra sidan verkar det inte som man helt kan strunta i majoritetens åsikter. Den här konflikten skulle man kunna fundera mycket kring, men det var ungefär här vår tid tog slut.

Det blev ett exceptionellt samtal ur filosofisk aspekt, men på bekostnad av vissa elevers deltagande. Det var den normalt mest talföra gruppen som uttalade sig mest under samtalet och det var svårt att i stunden komma på ett sätt att hålla det intressant för de som pratade och samtidigt inkludera de andra. Med tanke på att förra gången valdes ett brett ämne där alla deltog kanske det var bra att också undersöka djupet i diskussionen. Det var också roligt att de kom med egna exempel för att sätta problemet på sin spets, och de relaterade mycket till varandra i diskussionen.

åttonde samtalet i fisksätra för Jonathan och Lara

I och med att vi nu enbart arbetar med eleverna i fyra mindre grupper så kommer vi nu att göra två uppdateringar per gång då vi arbetar med två grupper var. Jag arbetar med de två killgrupperna och Lara arbetar med de två tjejgrupperna. Till den här gången hade vi tänkt att vi skulle arbeta med feminism, framförallt på skillnader på killar och tjejer och varför dessa finns.

Killarna är väldigt konkreta i sitt sätt att tänka på och har ofta svårt att tänka abstrakt och i frågor om varför något är på ett visst sätt eller om de borde vara så. Så jag bad killarna att skriva en lista på skillnader mellan killar och tjejer. Inte så svårt kan man kanske tycka, men det tog båda grupperna rätt lång tid att komma på saker som att tjejer kan ha på sig klänning, det kan inte killar och tjejer har bröst. Men det blev först riktigt intressant när vi kom in på sport, film och dataspel. När jag frågade dem om sport och varför man mest tittar på sport där män spelar och varför man inte blandar män och kvinnor i lagsporter så var det många som trodde att om man blandade män och kvinnor i t ex fotboll så skulle detta resultera i att killarna bara passade varandra och att tjejerna aldrig fick bollen och att det var anledningen till att man gjort den könsuppdelningen. Ahmed sa även att den enda sporten där man aktivt blandar killar och tjejer är i tennisens mixed doubles, där man är en kille och en tjej på varje lag och de flesta verkade rätt förbryllade över att det var den enda sporten man gjorde så inom.

Alla var av åsikten att killar och tjejer uppskattade olika typer av film. Killar tycker om action medan tjejer tycker om drama och romantik. Trots detta var killarna rätt konfunderade över alla kvinnliga actionhjältar och var överens om att man nog skulle kunna göra en actionfilm för tjejer.

Det är synd att den allmänna diskursen bland killarna i klassen är en av ett ointresse inför att ifrågasätta, vilket ofta har förklarliga skäl. Men det finns de som fortfarande tycker att det är kul att tänka och ser våra uppgifter som en utmaning och kommer på väldigt kreativa lösningar på problemen men som också skulle vilja spekulera i varför något är på ett visst sätt.

Hilda och Johan – sjunde samtalet

Efter senaste gången diskuterade Hilda och jag en hel del om att de har en tendens att välja ”crazy-frågor” snarare än de filosofiskt intressanta. Vi bestämde oss därför att göra små historier som förra gången, men nu uteslutande baserat på de frågor som dom har ställt. Tanken var att de kanske skulle inse att en del av deras egna frågor var intressantare än andra.

Du har en nära vän som har väldigt kristna föräldrar. Din kompis har alltid kallat sig kristen själv, men hon brukar inte följa med sina föräldrar till kyrkan så ofta.
En dag kommer hon till skolan och säger ”Jag har blivit Buddist”
”Va?” säger du, ”Var inte du kristen?”
”Jo, men jag har ångrat mig” säger din kompis.
Hur vet man vilken religion man tillhör?
Kan man byta religion?
>> Frågan tolkades rätt okomplicerat: man tillhör den religionen ens föräldrar har, och man kan byta när man är 18.

Du är ute på gården och spelar fotboll med dina grannar innan maten. Du vet att du alltid ska vara hemma till maten klockan sju – annars blir dina föräldrar arga.
Idag har ni så roligt när ni leker att du helt glömmer bort tiden, och plötsligt upptäcker du att klockan är halv åtta.
Du springer hem och möts av en arg mamma i hallen.
”Förlåt, men tiden går så snabbt när man har roligt” ursäktar du dig.
”Nej, det gör den inte” svarar din mamma argt. ”Tiden går alltid lika snabbt och du vet att du alltid ska vara hemma samma tid”
Kan man säga att tiden går olika snabbt?
Hur vet man hur snabbt tiden går? (utan att använda en klocka)
>> Frågan föll som en död sten. Med lite undersökning så verkade de vara överens om att även om man upplever att tiden går olika fort, så går den alltid lika fort.
”Jag tycker verkligen inte att det borde få finnas fattiga människor.” Du sitter i matsalen och pratar med din kompis. ”Hur kan det fortfarande idag, 2011, finnas fattiga människor?”
”Vad borde man göra då?” frågar din kompis.
”Som Robin Hood, ta från de rika och ge till de fattiga!” säger du lite på skämt.
”Ge mig hälften av dina pengar då, du har ju just fått pengar av dina föräldrar, men jag är pank. Står du inte för vad du sa, eller?”
Borde du ge din kompis hälften av dina pengar?
Kan man tycka både att de rika borde ge till de fattiga och att man inte själv borde göra det?
>> Man borde vara snäll, men man måste få bestämma själv vad man vill göra med pengarna. Kanske kan man göra så att de rika får betala mer? Det kan ju också vara så att ens kompis köper godis för alla pengarna, och då är det ju ingen idé.
Du och din kompis pluggar till ett geografiprov. Det är svårt att komma ihåg allting och din kompis utbrister:
”Åh, varför finns det så många länder? Det vore så mycket enklare om allt bara var ett enda land!”
Du förstår vad din kompis menar, men tar det frågan på allvar ändå.
”Men tänk dig hur svårt det är för folk i norra och södra sverige att samarbeta. Det skulle ju bli ännu svårare om alla länder var ett land.”
”Bara i början. Efter några år skulle vi ändå tala samma språk och sedan skulle vi vänja oss och bli likadana. Då skulle det inte finnas någon anledning till att vara oense eller att kriga.”
Skulle hela världen kunna vara ett land? Hur skulle det funka?
Skulle det vara bättre om Stockholm var ett eget land?
>>Gränserna är det som förhindrar krig, var en intressant åsikt: utan gränser skulle det bli krig.
Du sitter i skolan och har lektion en onsdageftermiddag. Alla är trötta och har svårt att koncentrera sig. Då går brandlarmet! Alla springer ut på gården och ställer sig i led. Din kompis vänder sig om och säger:
”Vet du, jag drömde om det här i natt. Jag drömde att brandalarmet skulle gå och min dröm gick i uppfyllelse.”
”Vad menar du, brandalarmet hade väl inget med din dröm att göra” säger du.
”Jag har aldrig drömt om det förut, skulle det bara vara en tillfällighet att jag drömde om det i natt?”
Kan man få reda på saker genom drömmar? Hur går det till i så fall?
Hur kan man annars förklara drömmen om brandalarmet, eller liknande drömmar?
>> Här kom det mest exempel på drömmar som kanske slagit in, kombinerat med åsikten om att det handlade om slumpen.

Diskussionen var inte lika bra som förra gången, kanske att de tyckte övningen var uttjatad. I en del av frågorna märktes det att det hade funnits mer att gräva i, men vi hade planerat en omgång med frågor och röstning. Eftersom vi har så kort tid funderar vi en hel del på det: är det bättre att skippa frågorna och röstningen en gång – eller har kontinuiteten ett egenvärde?

1. Vore det inte bättre med en religion? Tjej
2. Om man gör bilar av samma material som flygplan, kan de då flyga? tjej
3. Kan Ahmed bli Harry Potter? Tjej
4. Finns det en annan planet som det bor människor på? Tjej
5. Kan Anahit bli känd? Tjej
6. Om det var lång till skolan [som till Kina] – hur skulle man då ta sig dit? Kille
7. Kan tvillingar dela hjärna? Tjej
8. Kan man bo på månen med en giraff och en bok? Tjej
9. Är det sant att det finns fiskar med människoansikte? Tjej
10. Hur fungerar tiden? Tjej
11. Kommer jorden att gå under 2012? Kille

I stort sett lades hälften av rösterna på 3 och andra hälften på 11. Eftersom det var två personer som brukar prata en del som stod för frågorna tog jag tillfälle i akt att pressa dem lite med argument. Jag frågade: ”varför är det där intressant” flera gånger till den som ställt fråga 3: och det blev väl tydligt att det mer handlade om att den var rolig. När utvärderingen av fråga 11 skulle bli var det halva klassen som ville säga saker, och jag föreslog att det skulle kunna vara hans argument för att vi skulle diskutera just 11: att så många ville prata om den.

Det blev fråga 11 efter handuppräckning, och då hade vi i vanlig ordning inte så mycket tid kvar. Diskussionen tog först avstamp i filmen 2012, att det står i Mayakalendern. Varför ska vi tro på den? För att den förutspådde att Hitler skulle komma. Mayakalendern tar slut 2012, därför går jorden under då. – Men då kan man ju bara köpa en ny kalender. En munk förutspådde också 2012, och judar har hittat en magisk klocka där det står att jorden går under just då. Andra argument i stil med ”det är många som tror på det”.

Det verkade inte vara någon som egentligen trodde att jorden skulle gå under då, och under diskussionen gick vi igenom vilka skäl man kunde ha för att tro något sådant.

Vi diskuterade efteråt: det är ju snäva tidsramar – hur ska man fördela tiden? Vad är viktigt att få med? Min egen hållning är att det är bättre med en bra diskussion om en filosofiskt ointressant fråga än en dålig diskussion om en filosofiskt intressant fråga. Men samtidigt så hamnar kanske frågor som skulle ge bättre diskussion i skymundan, kanske beroende på grupptrycket, eller att det finns något lustfyllt i att själv få bestämma vilken fråga att diskutera och då välja något tokigt. Hur motverkar man det, hur väcker man intresset? Tanken med berättelserna var att de ska fungera som vägvisare, ”hinta” lite om var det finns intressanta problem. Men det verkar inte riktigt fungera. Kanske något mer aktivt behövs.

Å andra sidan rapporterar Gunilla att hon tycker sig se en tydlig förbättring och lust i att argumentera i allmänhet. Vi har också själva märkt att elever som i början satt tysta, och som enligt Gunilla satt tysta rätt mycket, nu är mycket engagerade, nästan mer än de andra.

Sjunde samtalet för Lara och Jonathan i Fisksätra

Precis som förra veckan lät vi dem dela in sig själva i grupper. Det blev samma grupper som förra veckan, 2 grupper med killar och 2 grupper med tjejer.

Till den här gången hade vi förberett en uppgift om straff och regler. Vi ville göra det mer konkret för eleverna så vi bestämde oss för att utgå från skolans relger och de bestraffningar man fick för att bryta mot dessa. Sedan presenterade vi en alternativ straffsats till reglerna på skolan och lät dem applicera denna straffsats på reglerna, på vilket sätt de ville. En del tog uppgiften väldigt seriöst och började sätta upp väldigt exakta regler för när man skulle få ett visst straff.

När de var klara med den första uppgiften lät vi dem sedan hitta på en egen straffsats till reglerna som fanns i skolan. Jag försökte få dem att börja reflektera kring om en del av reglerna kanske inte behövdes, eller om det fanns undantag till reglerna, så att de kunde tänka på det när de skrev sin egen straffsats. ex: Är det verkligen en bra regel att man inte får ha mössa på sig inomhus?

Vissa var väldigt kreativa i de straff de kom på och försökte koppla straffet till just en specifik regel för att straffet skulle kompensera regelbrottet (kommer man försent så får man kvarsittning och får plugga igen det man missade).

Vi försökte även få till en diskussion i helklass om straff var ett bra sätt att få människor att inte göra något men det har visat sig svårt att få dem att samla sig i helklass mot slutet och berätta vad de själva kom fram till. De är ofta alldeles för trötta för att orka med det och det slutar med att alla sitter med sina vänner och pratar istället. Vi kanske ska satsa på att skippa helklassmomenten till nästa vecka?

Johan och Hilda: möte nummer fyra i Fisksätra

Den här gången hade vi inte någon lek för att flytta om dem, med tanken att vi skulle komma igång lite snabbare, och att de kanske skulle klara av det ändå. Det var nog en dålig idé för det var lite stökigare än vanligt.

Vi började med en lek denna gång, inspirerad av det som stått på bloggen: Hilda höll ett föremål i handen och de skulle försöka lista ut vad det var genom att ställa ja/nej frågor. Den tändsticka hon hade i handen visade sig vara klurigt:  jag tror det bidrog  att de inte själva använder tändstickor så ofta. Det krävdes fem-sex varv av frågor innan de knäckte det. Alla utom en deltog i leken, jag tog rollen som att hålla i samtalet och försökte pressa de som inte ville svara i ett försök att höja ribban, och de flesta kom på någon fråga att ställa då.

Det var en bra fördelning av olika typer av frågor: frågor om utseende, form, material, användning och några rena gissningar. Gissningarna var dock alltid uppriktiga: eleverna trodde att de hade kommit på svaret. De klurade snabbt ut att den var av trä, hård och kantig. Vissa frågor var svåra att svara på: ”är den färgad?” t ex är ju sant om toppen på tändstickan, men ett ”ja” skulle snarare förleda än leda rätt. Hilda valde att svara ja på frågan, men med tvekandet innan blev det som ett ”ja, delvis”. Med den informationen så lyckades de knäcka det efter att Hilda svarat ”nej” på ”får barn använda den?”

Leken tog även för oss mycket längre tid än väntat. Med tankepaus, frågor och röstning blev det ingen tid över för samtal: vi gick över med några minuter för att ens kunna hinna med en runda. Man anade viss frustration i detta. Vi fick dock många frågor, det var bara två som passade.

1. Om en björn och en människa parar sig, blir barnet hårigt?
2. Om en människa är både kille och tjej, hur ser den då ut?
3. Kan man vara hälften människa och djur?
4. Hur har människan förändrats? (artens utveckling över tid)
5. Har någon dött och vaknat till liv igen?
6. Vad skapades först?
7. Kan själen födas igen i en annan varelse?
8. Vad är meningen med livet? (varför finns det levande varelser)
9. Kommer vi ha flygande bilar i framtiden?
10. Finns det spöken i verkliga livet?
11. Varför finns det vapen?
12. Varför finns det rika och fattiga människor?
13. Varför får man cancer?

Fråga nummer två valdes. Ett vanligt förslag var att det skulle vara en kille med feminina drag, någon föreslog Lady Gaga (om någon undrar varför rekommenderar jag lite googling), någon att utseendet är som en kvinna men underlivet som en man. Ett intressant förslag var att det inte går: man måste se en sådan för att veta. Även om jag tror att det i detta fall är fel – det borde ju vara ganska enkelt att tänka sig en person med både manliga och kvinnliga attribut – så är påståendet i sig intressant: vad kan vi egentligen föreställa oss? Är vår fantasi vägledande? Hur skulle vi veta när vi såg det – är våra begrepp produkter ur erfarenheten?

Som svar på detta frågade någon varför det inte skulle gå: djur kan ju vara korsningar, så varför inte människor? Djuret okapi nämndes som exempel. Men då blev det svar på tal: bara för att det går med djur betyder det inte att det går med människor.

Denna gång var det en ny utmaning som samtalsledare. Vi var inte förberedda på det, men redan från första gången frågade några av eleverna om de fick skriva upp frågorna och sköta röstningen. Vi bestämde väl där och då att det var ett bra sätt att sprida aktiveringen. Denna gång var det en elev som hade tappat rösten (men som f ö ändå bidrog med fråga). Så jag frågade om inte han ville skriva upp frågorna med tanken att han då ändå skulle få göra något, och efter lite övertalning så var han med på det. Det visade sig dock vara känsligt för gruppdynamiken (speciellt när de satt bredvid sina vänner), och det var några som gjorde sig lustiga åt handstilen. Gunilla hoppade in och hjälpte honom, och jag sa väl till eleverna som skrattade – jag har själv en svårläst handstil – och det blev inget mer än så, men det kändes att förtroendet var skörare efteråt. Vet inte riktigt hur vi ska göra i fortsättningen.

Jag får känslan av att några elever har valt att komma enkelt undan: det är i stort sett samma elever som ställer frågan: ”Varför finns det [skadlig ovana etc]?”. Dessa elever deltar också mer motvilligt i samtalet (även om de ibland överraskar). Man kan å andra sidan se det på ett helt motsatt sätt: att eleverna är intresserade att diskutera ungefär ondskans/dåligheternas ursprung och att de med sina frågor försöker täcka in ämnet – ingen av frågorna har ännu blivit vald.

De verkar också vara fascinerade av kombinationer och, främst nu de senaste gångerna, skillnaden mellan män och kvinnor. Det ligger väl lite i åldern. Det var intressant att köra en lek, så vi tänkte fortsätta det även nästa gång.

Johan och Hilda: möte nummer tre i Fisksätra

Hilda har av okänd anledning inte kunnat publicera på bloggen. Tills det är löst, här är hennes text.

”Tredje samtalet med sexorna i Fisksätra skedde två veckor efter det andra samtalet. Uppehållet verkade inte ha stört eleverna, och de börjar slappna av mer i min och Johans närvaro. Liksom föregående gånger inledde vi med att presentera oss kort och sedan låta eleverna byta plats under tystnad. Denna gång efter vilken i månad de är födda. Helt tysta klarade de inte av att vara, men den egentliga poängen är ju mest att eleverna inte ska sitta ihop med de som de blir pratiga med. Vi körde en kort namnrunda + månad innan gick över till historien.

Jag och Johan turas om att berätta historien om 10-åriga Sari som hittar en mycket dyr och splitterny iPhone när hon är ute och leker med sina vänner. Efter att ha diskuterat fram och tillbaka en stund bestämmer de sig för att inte gå med telefonen till polisen. Istället säljer Saris kompis Thomas, som också var med ute och lekte, mobilen. De bestämmer sig för att dela på pengarna. Åren går, och Sari tänker inte mer på det. Så plötsligt en dag, 15 år efter att de hittade mobilen ringer Saris telefon – det är polisen. ”Vi vet att du har gjort dig skyldig till att ha tagit emot pengar för en mobil som inte var din. Det är ett lagbrott och du kommer ställas inför rätta.” säger polisen. ”Men det var ju 15 år sedan” svarar Sari, ”Jag var bara 10 år då. Jag är inte alls samma människa nu som då.” ”Det var ju fortfarande du som gjorde det, eller hur?” svarar polisen.
Historien är, med viss modifikation, hämtad ur ”Tänka noga” av Liza Haglund.

Efter historien är det dags för tankepaus, men innan det säger jag och Johan lite kort några ord om vilken typ av frågor de kan försöka skriva. Inget om vad ”den stora filosofin” är, utan mer bara kort att det bör var frågor som inte har något uppenbart svar och som känns viktiga att diskutera. De frågor som dök upp var lite färre än tidigare gånger och lyder:

  1. Vem upptäckte tiden? – Nikola
  2. Skapar vi vår egen värld? – Maria (när vi bad henne specificera ”värld” var hon mest inriktad på samhälle)
  3. Vem skapade språket? – Ornina
  4. Var kommer nikotin ifrån?- Jonas (rent faktiskt)
  5. Vad tror vi kommer hända om 200 år? – Grace (från början: vad kommer hända i framtiden)
  6. Kan drömmar bli verklighet? – Anahit (både dagdrömmar och nattdrömmar)
  7. Varför har vi inte bara ett land och ett språk? – Zamad
  8. Kan en blåval äta en haj och vad skulle hända då? – Odd
  9. Hur mycket el drar en TV? – Moshen
  10. Kan en man bli gravid med hormontabletter? – Kauther
  11. Varför skiljer sig människors hudfärg åt? – Zainab

Frågan som diskuterades var ”Kan en man bli gravid med hormontabletter?”
Samtalet var till en början väldigt energiskt. Flera uttryckte ganska snabbt att det nog inte skulle gå, utan att man behövde operera in en livmoder istället. Någon hade sett att en man hade varit gravid i en tidning, men de kom efter en stund fram att mannen hade fötts kvinna.

Efter att de diskuterat huruvida det skulle gå eller ej ett tag ebbade samtalet ut lite, men Johan fick igång det igen genom att helt enkelt låta alla räcka upp handen om vad de trodde eller ej. Efter att på så sätt få alla att vara aktiva satte samtalet igång igen. De kom in mer på frågor angående kön. Skulle könsrollerna bli annorlunda om män födde barn istället för kvinnor? Många trodde det. Kanske skulle män bli kvinnor om de födde barn. Eller kanske skulle det vara både kvinnor och män samtidigt. Det fanns även en tanke om rättvisa. Att det inte skulle vara mer än rätt om männen fick föda barn några hundra år, eftersom kvinnorna gjort det så länge nu. Sen kunde man byta tillbaka. Här förklarar Kauter att det är lite därför hon ställde frågan. Tanken på att kvinnor borde slippa föda barn, och att männen borde göra det i samma utsträckning.
Diskussionen avslutas med lite tankar om vad som skulle hända med barnet. En del menade att barnet skulle bli defekt. Detta för att det är så ovanligt att män föder barn. Det drogs en parallell till kusiner som får bar ihop. Det är ovanligt att kusiner får barn ihop, och barn födda av kusiner får ofta defekter, därför blir barn som föds under ovanliga omständigheter defekta.

Vi avslutade med att ha en runda där alla fick säga något om vad de tyckte eller tänkte om samtalet vi haft. De flesta sa saker som att det var roligt, intressant, en kul fråga, spännande att få vet, men det var också en del som sa att det var både konstigt, läskigt och äckligt, någon form av fascination.
Överlag var samtalet mycket bra, och det att flera faktiskt vågade uttrycka att de kände obehag inför frågan känns som att de ändå vågar säga vad de tycker utan att känna någon större press. Nästan alla vågade tala, och även de som inte gjorde det verkade ändå hänga med koncentrerat.

/Hilda, som för närvarande av okänd anledning inte kan publicera på bloggen”

Tredje samtalet i Fisksätra för Jonathan och Lara

Återigen hade vi sjuan eftersom åttan var på prao.

Vi hade en introduktionslek som bestod av att vi hade förberett ett antal lätta ja-nej frågor som vi lät barnen besvara i lag om två. Twisten låg i att de skulle besvara frågorna fel, de skulle även svara så snabbt som möjligt på frågorna. Var frågan ”har sverige en kung?” så skulle de svara nej på den frågan. Tanken var att öva upp elevernas förmåga att snabbt byta ståndpunkt i en fråga där de tog svaret för givet och därmed öppna upp för nya tankegångar. Efter att ha klarat av den första rundan lät vi de två lagen skriva frågor till varandra och körde ytterligare en runda. Vi märkte en tydlig skillnad i de frågor vi hade tagit med oss och de frågor som de själva formulerade. Där vi hade frågor som ”har sverige en kung?” och ”kommer mjölk från kor?” hade de frågor som ”bor det en familj i Zlatans rumpa?” Där vi hade valt självklara frågor valde de absurda frågor för att göra det så svårt som möjligt för det andra laget.

Efter den inledande aktiviteten lät vi dem göra frågor. Problem uppstod dock nu då läraren var tvungen att lämna klassrummet för att hålla i en annan klass vilket innebar att klassen blev mycket stökigare när vi lämnades ensamma med dem, det här berodde troligast på att jag och Lara inte lyckades etablera en relation till klassen som gjorde att de kunde hålla sig tysta. Efter en rast och en tankepaus lyckades vi dock få fram dessa frågor från dem:

1. Är snatteri ok? -3
2. Är det okej att planka? -11/4
3. Är det okej (bra) att skolka? -6
4. Är det okej att lärarna hotar med betyg/hemrigning? -4
5. På vilket sätt hjälper kondomer? -11/8

Den första siffran efter frågan indikerar hur många röster frågan fick i första röstomgången och den andra indikerar hur många frågan fick under omröstningen.

De ville ursprungligen prata om både ”Är det okej att planka?” och ”vad hjälper kondomer mot?” men vi hann bara med den senare av de två.

Efter ett snabbt konstaterande att kondomer hjälper att skydda både killen och tjejen mot sjukdomar och graviditet så styrdes samtalet in på huruvida man borde använda kondom, en kille var av åsikten att Sveriges befolkning var så liten och han ville gärna dessutom ha många barn som han kunde festa med, så han förespråkade att man inte skulle använda kondom. Tyvärr hann vi inte längre än hit och eleverna gick på lunch. Det var väldigt beklagligt att vi inte hann prata längre än dit vi kom. Vi ska nog satsa på att komma igång med diskussionen tidigare nästa gång.

Synopsis – Hilda Denward och Jonathan Clinton

Syfte:

Syftet med denna uppsats är att genom filosofiprojektet undersöka relevansen hos några av de större värdegrundsorganisationern ur barns perspektiv. Detta gör vi genom att betrakta vad som uppdagas som relevant för barn när de under skoltid själva får välja vad de ska diskutera I en undersökande gemenskap. Detta ska vi sedan jämföra med vilka frågor som andra värdegrudsorganisationer arbetar med för att förstå vad barn anser vara relevant när det kommer till värdegrundsfrågor och hur detta relaterar till värdegrundsorganisationersnas arbete.

Frågeställning:

Vad kan filosofiprojektet säga om relevansen hos utomstående organisationers arbete med värdegrundsfrågor i skolor ur barns perspektiv?

Vad är värdegrund?

Metod:

Vi ska utgå från allt dokumenterat material från filosofiprojektet med fokus på vilka frågor barnen i de olika skolorna tar upp. Vi ska sedan jämföra dessa med de frågor som några av de större värdegrundsorganisationerna arbetar med. De organisationer vi valt är Friends, RFSL och A Non-Smoking Generation. Detta för att de i likhet med filosofiprojektet kommer utifrån, arbetar med värdegrundsfrågor och enbart har sina anställda i skolan under en bergrändsad tidsperiod.

Vi kommer att gör en kategorisering av de frågor som tas upp under filosofisamtalen och rikta in oss på de frågor som faller under kategorin värdegrundsfrågor. För att kunna göra detta kommer vi först att behöva besvara frågan angående vad värdegrund är. Det kommer vi att göra utifrån Skolverkets framtagande av skolans värdegrund, samt någon av de definitioner vi kan finna i kursens litteratur. Detta för att diskutera ur en såväl skol-mässig uppfattning av värdegrund som en filosofisk sådan.

Relevanta begrepp:

(som kommer att preciseras I uppsaksen)

Relevans

Värdegrund

Undersökande gemenskap

Litteratur/källor:

Skolverkets hemsida

Skolverkets rapport 353 – utvärdering av metoder mot mobbning

Lipman – Philosophy in the classroom

Malmhester, Börresen – låt barnen filosofera

Fältstudier  i filosofiska samtal

Johan och Hilda: Möte nummer två i Fisksätra

Samtal i Fisksätra med Johan och Hilda

Även denna gång började vi med en tyst placeringslek för att bryta upp grupperingarna lite grand. De skulle ställa sig efter längd utan att tala.

Hilda och jag hade förberett en historia. Vi visste att vi hade lagt oss på en högre nivå än förra gången och var lite oroliga för om de skulle hänga med på historien, men de satt som klistrade. I vår historia upptäckte en forskare att alla de som blivit etta i cykling saknade ett ben i foten som gjorde att de kunde cykla mycket snabbare. De som kom tvåa tyckte naturligtvis det var orättvist, och att de andra borde tävla i en separat grupp. Det tyckte i sin tur ettorna var orättvist, eftersom det inte var deras fel att de saknade benet. Det var bara så de var födda. ”Jaha” svarade tvåorna, ”då opererar väl vi bort benet då!” Men då blandade sig en domare in i det hela: ”Men det skulle ju vara doping!” varpå de svarar ”Det är ju inte doping att bli normal, dessutom lägger vi ju inte till, vi tar bara bort”.

Sedan var det tankepaus och de skrev i sina loggböcker. Det var tystare under pausen och fler verkade skriva, även om det blev färre frågor än förra gången.

1. Kan man bo på andra planeter?
2. Är sinnena kunskapens källa?
– Den här gick vi igenom när hon ställde den, så att alla var med på vad hon menade med den, vilket var precis vad man förstår den som.
3. Varför dör man?
4. Varför slocknar solen?
5. Vad händer när man är död?
6. Varför finns det cigg, snus och alkohol?
– Detta var en sammanslagning av tre frågor från förra gången, till någras besvikelse, som hade tänkt ställa de individuella frågorna igen. Vi diskuterade om hon ville prata om varför man började använda dem eller om varför man inte ha förbjudit dem än. Hon verkade luta åt det senare, men ville behålla sin formulering.
7. Om en fisk och en fågel parar sig, hur kommer deras barn se ut?

Det blev fråga 7 som valdes, till allmän förtjusning. De flesta hade en ganska tydlig bild av hur en sådan korsning skulle se ut: en fisk med vingar. Några påpekade att det faktiskt finns en sådan fisk (exocoetidae f.ö.). Jag frågade om det inte gick och tänka sig att den skulle ärva andra egenskaper från sina föräldrar, som fötter, näbb och gälar. Då började de istället kombinera ihop lite olika varianter.

På frågan om detta skapade var en fisk eller en fågel, svarade de självklart att det var något mitt emellan. Då började vi prata om vad det egentligen var som gjorde en fisk till en fisk och en fågel till en fågel. Förmågan att dyka under vattnet kom upp som en definition, men det kan ju fåglar också. Förslaget ändrades till: ”dyka länge under vattnet”, sedan ”andas under vattnet”. När jag frågade om de verkligen tyckte att en stor ståtlig fågel, som en svan, verkligen var en fisk bara om den kunde dyka länge eller andas under vattnet, hade de förståeligt nog inget tydligt svar.

Vi avslutade med en tankepaus där de skrev i sina böcker, och sedan en runda där de fick säga något om diskussionen. Det verkade som att de hade uppskattat den.

Det var en intressant fråga att diskutera, och det var roligt att den diskuterades så seriöst av gruppen. Man skulle kunna tänka sig att någon säger ”Det går ju inte, varför ska vi då fundera på det?” vilket är en legitim ståndpunkt. Eftersom det faktiskt inte går så kanske våra intuitiva bilder inte är så mycket att ha.

Poängen var ju naturligtvis inte själva fortplantningen, utan tanken på en kombination av de två begreppen och det var i en analys av artbegreppet som vi hamnade till slut. Artbegreppet är ju problematiskt även inom biologin, eftersom det är godtyckligt. Det var också roligt att det fanns en liten otydlig koppling till vår historia, det är liknande problematik.

Det finns en del som inte säger någonting – en del som hänger med och är intresserade och andra som inte verkar njuta av samtalet. Jag ser inte detta som något som egentligen är oroande. Jag minns många från Södra Teatern som satt tysta större delen av flera terminer. Det kan ju vara så att man inte har någon åsikt i frågan. Eller så tycker man inte att samtalsformen är underhållande – alla gillar ju inte allting. Som jag ser det är vi där för deras skull och det finns inget tal-tvång.

Första samtalet med årskurs 6 i Fisksätraskolan

Efter mycket om och men och diskussioner kring alla möjliga olika konstellationer beslutade vi i Stockholm oss slutligen för att jag (Hilda) och Johan skulle ta årskurs sex och Jonathan och vårt nya tillskott Lara skulle arbeta med en årskurs åtta.

I tisdags hade då jag och Johan vårt första samtal. Redan när vi kom dit hade klasslärare Gunilla sällskap av eleven Anahit i klassrummet som var mycket ivrig med att ställa oss frågor om vad filosofi egentligen är.

När alla barn samlats och satt sig i den ring som Gunilla förberett av stolar presenterade jag mig och Johan lite kort för att sedan be dem att, utan att tala med varandra sätta sig i ringen i bokstavsordning. Det rörde sig egentligen mer om att få isär elever som enligt Gunilla skulle bli snackiga sittandes bredvid varandra än om någon planerad uppvärmning. Efter omflyttningen ville ju vi veta vad alla barn heter. Alla i ringen fick säga sitt namn följt av en sak som de gillar som börjar på samma bokstav. Väldigt simpelt, men gör att man minns namnen mycket bättre.

För att sedan markera starten hade vi en liten genomgång av ”vad filosofi är” och vad vi ska göra. Vi lade stor tonvikt vid filosofin som praktik, om att tänka noga kring saker som inte har ett uppenbart svar men som samtidigt känns viktiga att diskutera.

Därefter gick vi vidare till en historia som behandlar frågor om rättvisa. En klass har vunnit en frågetävling och ska dela på priset – en tårta. De olika elever framför olika argument för hur de egentligen bör dela tårtan. För att koppla an lite mer och visa att vi tagit in vilka de är valde vi att peka på olika elever och hävda att det var dem som framförde argumentet i historien. (Till exempel: ”Kautar tyckte att hon borde få en större bit än alla andra eftersom det faktiskt var hon som svarat rätt på flest frågor i tävlingen”) Historien finns att hitta i ”Att tänka noga” av Liza Haglund.

Efter en 5 minuter lång tankepaus där alla elever fick skriva frågor i sina loggböcker gick vi en runda. Frågorna var av ganska olika karaktär och alla var inte uppenbart filosofiska. De flesta rörde dock väldigt stora saker och tunga ämnen. Den fråga som efter en omröstning med lapar vann var ”Kommer solen att slockna”.

Då Johan har större erfarenhet av att leda samtal valde vi att dela upp första samtalet som så att jag skötte talarlista och att skriva frågor, medan Johan stod mer för följdfrågor, jämförelser och analyser.

Samtalet blev ganska spretigt, men eleverna var mycket engagerade. Diskussionen rörde sig bland annat kring hur lång tid det skulle ta för solen att slockna om den gjorde det, vilken tillit man har till vetenskap, möjligheter att flytta till andra planeter, om det kanske skulle gå att värma upp jorden på egen hand och om elementen verkligen skulle räcka till alla då.

Trots att samtalet började i en till synes ofilosofisk fråga tangerade det vid flera tillfällen vid frågor av mer filosofisk art. Det kändes som ett mycket lyckat första samtal, och jag tror att de kan komma att bli riktigt bra efter lite uppvärmning.