Nu tar jag min boll och går hem-rättivsa och sista samtalet i 8D

Inspirerad av hur det hade gått i 8C när jag hade låtit klassen tillsammans formulera vad som var viktigt för dem och sedan låta dem kollektivt göra en fråga utav det så hade jag tänkt att även 8D skulle få prova på att göra samma sak, något som jag såg fram emot eftersom den här klassen hade varit väldigt på mig om att de inte förstod varför jag var där eller varför de hade filosofiska samtal över huvudtaget.

Min inledande aktivitet bestod av att jag bad klassen tillsammans komma på så många olika system för att dela ”rättvist” som de kunde komma på:

Alla får lika mycket
Alla får samma värde
Alla får så mycket de behöver
Alla får så mycket de förtjänar

Skillnaden mellan de två översta visade sig vara att den första utgick ifrån att alla fick samma mängd i uppdelning, en person kunde alltså få ett kilo silver och en annan ett kilo guld eller diamanter. När jag upplevde att klassen inte längre skulle komma på några fler alternativ så bad jag dem välja vilken av dessa de tyckte var bäst. De valde alternativ två på grunden att om man skulle dela på en pommes frites tallrik så skulle det vara rättvisast om alla fick lika mycket men när vi började leka med premisserna kring det vi skulle dela på så bytta många system beroende på hur t ex. hur stor pommes frites tallriken var, om någon var mätt eller hur mycket man hade betalat för den, eller om det kanske var fördelning av skattepengar vi pratade om.

Till slut frågade jag klassen om det fanns någon situation när ingen av de alternativ de hade kommit på skulle gälla och hur man skulle dela då, efter en lång tystnad svarade en tjej

Ingen får något
När skulle det här systemet gälla?
Vapen, det är rättvisast om ingen har vapen.

Efter det här påståendet intensifierades diskussionen kring huruvida det faktiskt var rättvisast att ingen skulle ha vapen och hur man kunde tänka kring det. Jag valde då att avsluta diskussionen av anledningen att jag ville att de skulle behålla sitt intresse och engagemang inför när de skulle få formulera vad som var viktigt för dem och sedan göra en fråga av det. Jag förklarade för klassen att jag var där för att de skulle få diskutera sådant som var viktigt för dem och frågade vad som var viktigt för dem att diskutera. Efter en stunds tystnad kom svaret

Ingenting
Varför är du då här? Varför går du upp ur sängen på morgonen och kommer till skolan?
För att få höga betyg så att jag kan få ett bra jobb
Varför är det viktigt med ett bra jobb?

Efter det här följde en diskussion kring varför ett bra jobb var viktigt som mynnade ut i en annan diskussion om livskvalitet där målet från min sida var att eleverna skulle problematisera sina egna idéer om livskvalitet och genom det få dem att förstå att filosofiska samtal kan vara ett verktyg för att ifrågasätta etablerad kunskap och komma till nya ståndpunkter. Med tanke på den ringa tid som fanns kvar undrar jag hur mycket av min poäng som eleverna förstod och tog till sig av eller om det ens var rätt att från min sida uttrycka vad jag ser för värde i filosofiska samtal eller om den meningsskapande processen är något som bör lämnas helt åt elevern.

Sista samtalet i 8C

Innan detta samtal hade jag pratat en del med Liza om hur det förra samtalet hade gått och varför det hade blivit som det blev. Vi hade också pratat om huruvida detta faktiskt var viktigt för eleverna och hur man kanske kunde tolka frågan annorlunda än den bokstavliga betydelsen (Får jag skjuta — i huvudet), det var med detta i bakhuvudet som jag hade förberett dagens samtal.

Jag hade inte planerat någon inledande aktivitet, annat än att prata om det föregående samtalet. Jag frågade klassen om det här faktiskt var vad som var viktigt för dem och vad de hade tänkt att frågan handlade om. Det visade sig att många i klassen hade tolkat den på ett ickebokstavligt sätt. Att de istället hade velat diskutera en stark känsla av förakt eller varför vissa människor tyckte om artisten i fråga.

Jag frågade klassen om det här verkligen var vad som var viktigt för dem att prata om och diskutera – att få svar på; det var det inte.

”Men vad är viktigt för er då?”
”Falska människor…” – löd det första svaret, de flesta höll med om detta.
”Okej, hur kan vi göra en fråga av det här då? Vad är det ni vill diskutera om falska människor?”

Det kom in flera förslag, varav många valdes bort av klassen själv, ett sådant exempel var ”Varför måste man gå bakom folks ryggar och sprida dålig stämning?”. Någon anmärkte på den här formuleringen att man inte måste gå bakom folks ryggar.

Vi kom även under formuleringen av frågan in på vad det innebär att någon är falsk? Klassen bestämde sig för att en falsk person är någon som försöker driva itu andra vänskaper för att sedan bli vän med någon eller båda efter att deras vänskap gått i tu.

Efter en rätt lång process, kanske en halvtimme hade vi preciserat två frågor som klassen var nöjda med och ville diskutera, de var ”Varför känner vissa människor ett behov av att driva isär andra vänskaper” och ”Var kommer falskheten ifrån?”.

Jag upplevde att klassen kände sig mer engagerad i dels formuleringen av frågan men även diskussionen som följde. Jag tänker mig att det skulle kunna finnas två förklaringar till detta: Den första är att det berodde på vad vi pratat om tidigare och hur förra veckans fråga kanske inte var något som var viktigt och relevant för dem och att de ville kompensera för detta. Det skulle också kunna handla om att sättet som samtalet var upplagt på den här gången var bättre. Det var ett ämne som var genuint intressant för dem. Det var också ett sätt att formulera frågan på som gjorde att ingen behövde ensam ta ansvar för den slutgiltiga formuleringen. Formuleringen av frågan var en gruppprocess, blev den bra var det allas förtjänst men blev den upplevd som dålig så behövde heller ingen individ ensam ta på sig skulden för detta, en mental rationalisering.

Eftersom ämnet var mer jordnära för dem så fanns det dessutom flera exempel som de kunde referera till när de förklarade hur de tänkte eller ville exemplifiera ett argument. I det här samtalet var andelen aktiva deltagare större än någon av de tidigare samtalen i samma klass.

A cautionary tale – 6:e och 7:e samtalet i 8C del 1

Det finns en anledning till att det här inlägget kommer så sent. När jag först pratade med Liza om det här samtalet och hon fick läsa mitt utkast pekade hon ut flera större fel som jag gjort i min ledning av samtalet. Jag tog med mig dessa tankar till klassen inför deras sjunde och sista samtal och diskuterade de med dem för att se i fall de stämde…

sjätte samtalet:
Som inledning lät jag eleverna läsa två loggar jag hade skrivit om de två tidigare samtalen. Planen var att alla i klassen i slutet av lektionen skulle skriva ett eget inlägg som de sedan skulle skicka till mig och de som ville skulle få sina inlägg publicerade på bloggen. Det fanns också en tanke om deltagarvalidering med att låta dem läsa mina inlägg, om de inte var nöjda med något så kunde de säga till och så kunde jag ändra det. Det var ingen som hade några åsikter om det jag skrivit så vi gick vidare till min inledande aktivitet. Jag visade dem två bilder, en på Emma Watson och den andra på David Tennant. Jag frågade sedan klassen vem de tyckte vara snyggare. Sedan följde en diskussion om vad attraktion är och om det är svårare för killar att säga att en annan kille är snygg och varför det är så.

Efter diskussionen om attraktion gjorde de frågor. Frågan som vann handlade om huruvida de fick skjuta en viss artist i huvudet. Här borde jag ha gjort något som jag inte gjorde; jag borde ha bett klassen och personen som ställde frågan att tolka den. Vad tänkte de att frågan handlade om och hur tänkte de att diskussionen skulle se ut? Jag borde även ha tagit reda på på vilket sätt den frågan var viktig för dem. Nu kom istället diskussionen att handla om varför så många i klassen ville skjuta den här artisten i huvudet över huvudtaget och varför vi inte diskuterade huruvida de fick skjuta någon annan, till exempel en diktator i huvudet. Jag tror att en av anledningarna till att jag inte tolkade frågan var att jag upplevde att det fanns en intersubjektiv förståelse i klassen kring vad frågan handlade om. Frågan var formulerad som ”Får jag skjuta … i huvudet?” – det självklara svaret på den frågan är nej, det får du inte. Jag utgick från att de också visste att man inte får skjuta andra i huvudet och att de därmed kanske ville diskutera något annat med frågan, som idoldyrkan, eller uttrycka sina starka och negativa åsikter gentemot personen i fråga. Alternativt så kanske de ville testa mig, se hur jag skulle reagera på i fall den frågan valdes.

När jag på nästa samtal (sjunde) med klassen tog upp de här frågorna  så visade det sig att många i klassen hade tolkat frågan som att den hade en annan innebörd än den bokstavliga. Många ville diskutera frågan av anledningen att de kände ett starkt ogillande mot artisten i fråga och inte kunde förstå hur andra människor kunde tycka om henom. Hade jag bett dem tolka frågan och rett ut vad de egentligen ville diskutera direkt, innan själva samtalet hade börjat så hade samtalet kunnat fokusera på något annat som ”Vad innebär det att hata någon?” eller ”Är det någonsin rätt att döda en annan människa?” – frågor som i min värld är mer filosofiska än ”Får jag skjuta — i huvudet?”, och förhoppningsvis viktigare också.

En fråga som kvarstår är dock hur mycket man borde ändra och dra i elevernas frågor, ibland är den fråga som ställs inte filosofisk alls, eller så kanske den bara är väldigt smal och diskussionen dör ut snabbt av sig själv. Hur mycket ska man i ett sådant fall dra i frågan? ”Vad innebär det att hata någon?” och ”Är det någonsin rätt att döda en annan människa?” tangerar i och för sig båda den ursprungliga frågan (Får jag skjuta — i huvudet?) men är fortfarande rätt långt ifrån den ursprungliga formuleringen. Om jag hade dragit diskussionen till ett annat ämne, hade inte det då gått emot hela idéen om att det är vad eleverna tycker är viktigt som ska diskuteras?

Peters perspektiv på sjätte samtalet i 8D

Jaha, idag hade vi fillosof snubben här igen, Det blev det sjätte samtalet vi hade med honom. Vi bördjade lektionen med att diskutera vem som var snyggast av Emma Watsson och Justin Beiber, Vi fick aldrig något exakt svar men det blev en hyfsat komisk diskussion. Efter det diskuterade vi olika frågot och vi bestämde en fråga som var ”Varför hatar människor varandra” som senare ledde till diskutionen som vi hade till lektionens slut om vad ordet ”hat” igentligen bettyde, Vi gick senare in i diskutionen på samma ämna om varför många hatar justin beiber och jag själv och en annan kille fortsatte med att det var hans fans och inte honom själv vi hatade, självklart fick vi mycket motstånd och kommentarer men jag står fortfarande vid min åsikt. Hat är ändå en personlig åsikt som alla har rätt att göra vad fan dom vill med.

Silvia – om sjätte samtalet i 8D

klassen satt I ring när Jonathan kom in med en människa (Adam) som skulle se vad vi gör för att sedan göra det själv med andra elever. Vi började med att läsa en text om två olika filosofi lektioner vi har haft som Jonathan skrev på en blogg. Sedan frågade Jonathan om vi skulle ändra något, men det blev bara påpekat att det var så sant att det var roligt. Sedan visade Jonathan en bild på Justin Bieber och en annan på Emma Watson och frågade vilken som var snyggast. Båda killarna och tre tjejer röstade på Emma, medan resten av tjejerna tog Justin. Jonathan frågade varför vi tyckte denne som vi hade valt var snygg men ingen hade ett ordentligt svar på den frågan. Sedan frågade Jonathan, om det var svårare för an kille att säga att en kille är snygg, och då kom det fram att det är mer lämpligt om man är nära den personen, annars kan det I samhället klassas som ”Homosexuellt”. Jonathan ville att vi skulle visa Adam hur vi brukar göra. Så vi alla fick tänka på en fråga och sedan skriva upp den på tavlan. Vi fick bara fram två frågor som var: ”Vad definierar en självisk person?” ”VARFÖR HATAR FOLK VARANDRA?” Den andra frågan var förstås först skriven som vanligt men efter ett par klagomål om att det inte gick att så ändrades det till stora bokstäver. Vi valde den andra frågan, och då kom det fram en mängd olika synpunkter på hat. Nu skriver vi denna text.

Om vad hat är – Samtal sex i 8D

Idag fick vi besök av Adam som skulle observera samtalet för att själv få en bättre uppfattning om hur man håller ett filosofiskt samtal. Klassen skulle dessutom få skriva egna loggar om hur samtalet gått som de sedan skulle få publicerade här, om de ville. För att ge dem en uppfattning om ungefär vad jag ville att de skulle skriva hade jag tagit med mig två av mina tidigare inlägg på skolscenen om klassen som de skulle få läsa. Jag var dessutom nyfiken på om de tyckte att jag hade varit rättvis mot dem i mina inlägg – om de tyckte att det jag skrev var sant. Det tyckte dom. Ingen i klassen hade något att invända mot de jag hade skrivit och alla mindes det på samma sätt.

Det fanns en del av mig som ville få till en undersökande gemenskap kring inläggen som jag hade tagit med mig, att vi kanske skulle ha kunnat diskutera olika tolkningar av vad som hände under de tidigare filosofisamtalen, men så blev det inte, alla var helt nöjda med det jag skrivit precis som det var.

Frågan som klassen valde var Varför hatar människor varandra? Diskussionen kom in framförallt tre spår; var hat kommer ifrån, vad hat är och vad hatet är riktat mot. Precis i slutet av diskussionen sa en tjej i klassen angående Hitler att vi inte kunde säga att vi hatade honom eftersom vi inte träffat honom och inte visste hurdan han var som person, det enda vi kunde säga var att vi hatade hans handlingar, det han gjorde. Med facit i hand kan jag tänka att det kanske hade varit mer fruktbart att styra in diskussionen på det spåret tidigare. Går det att skilja en person från deras handlingar eller är det handlingarna som gör mannen? Om det är så att handlingarna gör mannen, betyder det att vi hatar alla människor som utfört en handling som vi hatar?

Ett annat spår som vi inte diskuterade men som kanske borde ha diskuterats är om man verkligen hatar någon, eller något – har man då en skyldighet att agera utifrån den känslan? Säg att jag verkligen hatar sexism, har jag då en skyldighet att arbeta mot sexismen? Gäller det här även om jag hatar en specifik person?

Dagens diskussion hann inte bli så lång eftersom de också skulle få skriva egna logginlägg innan lektionen tog slut, så diskussionen blev mest en begreppsdefinition, vad menar vi när vi säger att vi hatar någon? Stämmer den här definitionen överens med resten av världen, fångar den in alla situationer där man säger att man hatar någon?

femte samtalet med 8D

Dessvärre var klassens lärare, Maria frånvarande under dagens samtal då hon var sjuk. Jag var inför dagens samtal osäker på om jag skulle låta eleverna göra egna frågor eftersom de tidigare uttryckt att de inte tycker att det är särskilt kul eller givande.

Jag hade inför dagens samtal planerat att klassen, precis som 8C skulle få testa fångarnas dilemma. Jag började med att rita upp en tabell över de olika valen de kunde göra och vad de skulle få för konsekvenser på tavlan. Jag valde att inte säga något om vad tabellen var eller vad den stod för. Detta var delvis för att skapa intrig och nyfikenhet från elevernas sida på det som stod på tavlan. När jag ritat klart tabellen stod jag bara tyst tills klassen självmant tystnade och började intressera sig för vad som stod på tavlan, vilket bara tog någon minut.

Jag förklarade den grundläggande problematiken, vad tabellen på tavlan stod för och vad de skulle få göra nu. När jag försäkrat mig om att de förstod så delade jag in dem i par. De delades in i par med personen de satt bredvid, främst för att jag ville se hur de skulle reagera om deras partner var deras vän. När jag delat in dem i par och eleverna började redovisa sina svar så insåg jag att det var många fler i den här klassen som valde att erkänna än i 8C. Under diskussionen framkom att många av de som valt att erkänna hade gjort det för att det skulle resultera i kortare tid i fängelset, de flesta valde av egoistiska skäl. När diskussionen kom in på huruvida de upplevde att de kanske hade lämnat sina kompisar i sticket genom att erkänna så resonerade de främst på två sätt. Det första var att de inte inte kunde lite på att deras vän inte skulle göra samma sak mot dem. Den andra var att de hade utgått från att de allra flesta skulle välja att neka på grund av solidaritet och de då skulle tjäna på att erkänna, men sedan insett att deras vän kanske hade resonerat på exakt samma sätt och att de då verkligen skulle förlora om de höll kvar vid att neka.

I efterhand kan jag tänka att jag borde ha utmanat deras tankar om solidaritet och tillit mer, det här gäller även för 8C där nästan alla utgick kallt från att deras partner inte skulle erkänna, fast kanske av andra anledningar än solidaritet. Jag tänker mig att jag skulle kunnat koppla samtalet som uppstod efter övningen till huruvida människan innerst inne är ond eller god. Vad är människans ursprungstillstånd? Hade jag styrt in samtalet på det här spåret borde jag kanske istället ha låtit dem göra ett tankeexperiment där de fick göra samma övning fast mot en främling, där de inte visste vem som deras partner, litar man då fortfarande på personen?

Filosofiskt samtal, Vidhögeskolan

Filosofiskt samtal, Vidhögeskolan (sjätte samtalet)

Vi går vidare med våra samtal och gav möjligheten till en klass i årskurs 4 som Eva arbetar med. Som vanligt var vi i skolans aula. Före samtalet pratade vi lite om vad filosofi kan vara och vi pratade om att få ha en fri tanke och att uttrycka den. Vi talade också om att trots att man nog ska få uttrycka sig som man vill så behöver man ändå ta hänsyn till varandra.

Gruppen har tidigare använt modellen formulera frågor och rösta fram när det gäller tjej- och killsnack vilket märktes på gruppen på sättet de kom igång med arbetet.

Händelsen blev ”Barnen som var ensamma hemma” i repris. Vi tyckte att vi fick så bra respons i tidigare grupp så vi ville prova igen. Eleverna lyssnade uppmärksamt när vi berättade om hur det knackade på dörren och faster ropade och om barnens dilemma när de visste att de inte fick öppna för någon.

Sen fick de diskutera i par och formulera frågor. Den delen klarade dessa unga elever på ett härligt sätt.

Frågor som togs upp var:

• Kollar de ut genom fönstret?
• Visste pappan att någon skulle komma?
• Varför ringde inte barnen till pappan?
• Varför öppnade de inte fönstret och sa –Hej?
• Varför öppnade de inte?
• Var det fastern som kom?
• Vad händer om de släpper in personen?
• Varför hade de ingen barnvakt?
• Varför var pappan orolig?

Vid den obligatoriska röstningen blev resultatet att frågan om pappan visste att någon skulle komma den som fick flest röster. Tilläggas ska att under frågeformuleringen undrade en elev om varför pappan var orolig. Hon ville att frågan skulle höra ihop med om pappan visste något. Att det var därför han var orolig. Fler höll med så vi tog med den frågan i diskussionen.

Dessa ”svar” fick vi fram efter diskussionen i grupp (4 i varje grupp):

Eleverna diskuterade om pappan visste om att någon skulle komma. Antingen ville han testa barnen eller hade han kanske varit med om någon obehaglig upplevelse själv och ville skydda barnen. Eleverna diskuterade om pappan inte litade på barnen.

Någon sa att det kanske var första gången de var ensamma och om det är små barn så är det särskilt viktig att vara noga. Någon elev sa att pappan borde talat om varför de inte fick öppna, barnen kan annars bli rädda om de inte får reda på en anledning.

De kom in på en diskussion om att de ibland blir rädda för ljud de inte känner till och gav olika exempel på vad de upplevt.

Till sist sa en flicka att pappan inte kände till att någon skulle komma, hon ansåg att alla föräldrar varnar sina barn för att skydda dem.

I denna grupp kom det igång en tydligare diskussion än vad vi tidigare upplevt med de andra grupperna. Eleverna lyssnade på varandra och gav bra respons på det någon sa och kom själva med inlägg som var relevanta.

Några sista ord om upplevelsen fick eleverna säga på ”rundan”:

• Kul
• Bra
• Roligt
• Intressant
• Kul att tänka själv
• Spännande
• Upplevelsebart (detta underbara ”nya” ord;-)
• Mysigt
• Får vi göra detta igen?

Nu är det snart sommarlov och ledigt för elever och lärare, vi tar nya tag till hösten.

Trevlig sommar!
Eva och Agneta, Vidhögeskolan

Björkhaga: Johans sjunde och sista samtal

Inledning: Jag berättade att det var sista gången och att jag publicerat vad de skrivit förra gången.

Händelse: I mindre grupper, varsitt A4 med de frågor som behandlats under tidigare gånger. Jag hade även tagit med de frågeställningar som behandlats under händelsemomentet, och de gånger vi haft ett icke-traditionellt samtal. De fick diskutera: vad har frågorna gemensamt? Finns det några som ni inte tycker hör hemma? Jag tänkte att det var ett bra sätt att behandla en ofta ställd fråga inom filosofin, nämligen ”vad är filosofi?”, samtidigt som att det blev en sammanfattning av vad vi gjort under tidigare tillfällen.

Efter att ha diskuterat i smågrupper fick de redovisa i större grupper. De flesta grupper hade menat att frågorna hade gemensamt att de inte hade ett svar, eller åtminstone inte ett enkelt svar, med undantag av ”Vad är orgasm?” som de menade hade ett bestämt svar. I en grupp menade en elev att även det var en filosofisk fråga som handlade om ord och ordens betydelse. I några grupper lade de till efter diskussion att även frågan ”Om ett barn föds blindt, kan det då drömma?” var en fråga med ett svar. Vi pratade om skillnaden mellan att veta/tro starkt att det finns ett svar, och veta vad det svaret är. En elev menade att frågor som ”Får man lära sig rätt saker i skolan?” och ”Är det okej att offra en badplats för att bygga en båthamn om majoriteten bestämmer det?” var exempel på frågor som var ofilosofiska.

Frågor: Vi hade hela sexton frågor denna gång, med andra ord att nästan alla elever som var där hittade på en fråga. Den fråga som blev vald var ”Om det fanns en första människa, vem lärde då den att para sig?”.

Diskussion: Som väntat kom diskussionen att handla om evolution kontra religion. En elev menade att det största problemet med religiösa skapelseberättelser inte var hur de lärde att para sig, utan en mängd andra saker, som vem som tog hand om dem när de var små etc. En elev svarade att det var inget problem i en religiös berättelse, det var Gud som gjorde det. Flera åsikter om att det inte fanns en första människa eftersom evolutionen har skett gradvis. Några argumenterade för att det handlar om instinkt, och även om det fanns en första människa skulle det inte vara något problem. Man föds med den kunskapen.

Funderingar om diskussionen: Diskussionen var till stor del lugn och sansad, och några elever som tidigare reagerat mer fysiskt när trosföreställningar ifrågasattes kunde använda diskussionen som ett medel för att uttrycka åsikter, även om det också under den här diskussionen fanns exempel på motsatsen. De verkade visa ett intresse över hur religiösa urkunder har kommit till, och även med mina egna blygsamma kunskaper i frågan var det tydligt att här finns det mer att lära ut. Att många av berättelserna i bibeln är betydligt äldre än bibeln och bibelns föregångare behöver inte betyda att historierna är mindre sanna, och bakgrunden torde därför kunna vara av intresse för alla.

Avslutning: Som avslutning så sade jag först att de imponerat mig sedan första samtalet och att de hållit den höga nivån under alla tillfällena. Ibland har det varit lite stökigt, men vad de sagt har alltid varit intressant och relevant. Sedan frågade jag dem två frågor: 1) Om vi gör samtalen med en annan klass och de frågar mig vad samtalen är bra för, vad ska jag svara? 2) Vad kan jag göra bättre i nästa omgång?

Fyra-fem elever uttalade sig. Svaret på fråga 2) var ganska enhälligt: en längre diskussionsbit. Det kändes frustrerande att få diskutera så kort, menade de. Några tyckte att historierna som jag hade som inledning borde ligga närmare vardagen, så att det blev lättare att relatera till dem. En elev svarade att hen inte höll med, eftersom om det var för vardagliga frågor slutade det vara filosofiska frågor, som ”Får man lära sig rätt saker i skolan?”. Dessutom kanske en del visst känner igen sig i ”Tänk om jag bara drömmer att jag är vaken?”, menade eleven. En elev tyckte att jag borde bryta diskussionen snabbare och ta ett nytt ämne när den bara går i stå, och inte hålla på ändå.

Fråga (1) hade en parallell till förra gången vi hade projekt i Björkhaga. Sista samtalet kom att handla om just ”varför gör vi det här?”. Svaret som de då kom fram till var bl a ”man blir bra på att löneförhandla” och ”det är bra när man kommer ut i arbetslivet”, och jag berättade detta för den här klassen. Den här gången menade de elever som hade ett svar att det handlade om konflikthantering, att det var ett bättre sätt att komma överens.

Funderingar om hela perioden: Jag tar till mig av deras kommentarer. Inledningarna är bra för att ge lite nya vinklar och fungerar som uppvärmning. Jag har nog låtit inledningsbitarna bli för långa, och det har nog haft flera skäl. Det är en del där jag får vara aktiv och tänka själv och inte bara understödja andras tänkande, och dessutom får prata om något som jag har valt. Sedan så innebär en lång inledning att det blir lättare att få samtalet att flyta eftersom det bli kortare och därmed mindre risk att det stannar av. Men det är förstås inte några riktigt bra skäl, så det ska jag tänka på nästa gång.

I övrigt så har det varit en väldigt trevlig termin och jag har haft väldigt roligt. Samtalen har varit givande för mig, och det har verkligen känts som att eleverna har blivit mer och mer fångade under terminens gång. Förhoppningsvis kan det få en fortsättning under nästa år i deras vanliga undervisning.

Älvsåkersskolan samtal 6 92

Händelse:Vi började med en liten berättelse om ett låtsat nytt parti som pläderar för lycka för alla om så behövs med hjälp av droger. Därefter kom eleverna med dessa förslag på frågor att samtala kring:

Varför är droger olagliga?

Hur minskar man brottslighet?

Vad är rätt och fel?

Vad är lycka?

Var det lyckligare förr?

Var är vargen?

Meningen med livet?

Vad skall man göra med livet?

Varför tror folk att man blir lyckligare på konstgjord väg?

Varför droger?

Varför har man känslor?

Kan man själv bestämma vilket väder det är?

Vad är dåligt?

Är lycka till för alla?

Eleverna röstade och valet föll på Var är vargen?

Återigen märkte vi att en grupp elever vill testa oss och de filosofiska samtalen lite genom att slänga in en fråga som denna. Vi hörde hur de småpratade om att usch vad jobbigt att prata om något som droger och lycka och trodde nog att det skulle bli enklare att prata om en lite fluffigare fråga. För mig som samtalsledare blev det i första hand att få gruppen att enas om vad de ville diskutera, att definiera vad det frågades efter. Om man nu tolkar frågan som en filosofisk fråga , klargöra vad de ville diskutera. Här är några av deras tankar:

En varg går vart den vill

Vad är en varg? Varg som ondska, där elakhet finns. Var finns ondska?

Det är inte en filosofisk fråga-vad skall man diskutera? Förstår inte. Om det är djuret varg- vad skall man diskutera?

Det blir oseriöst och för konkret.

Om det är ett djur kan man ju ta ett annat djur. Kan man byta ut djuret varg till något annat djur?

Vargen som symbol för något annat.

Vem eller vad är vargen? Världens ondska.

Om man menar ondska så går det att diskutera.

Vi vet inte var och när vargen finns eller som strumporna i lådan. Finns dom när vi stänger lådan?

Det man inte vet var det är kanske inte finns. Vi enades om att det fanns två huvudriktningar

Finns det vi inte ser? Och Var /vad är ondskan? Efter att ha röstat på att fortsätta prata om Var är ondskan? Fortsatte samtalet. Jag bad alla ge exempel på hur de tänker kring frågan. Här är några av deras svar:

Man kan tycka olika -det beror på vad man tycker är ont. Ondska kan vara överallt. Alla har en god och en ond sida.

Tror inte det finns goda och onda sidor. Alla försöker göra rätt.

Det runt omkring dig påverkar vad du gör.

Det du tycker vill göra dig illa.

Diktatur.

Religion- kristna tror på tex anden i flaskan.

Ondska finns överallt.

Det finns ont överallt.

Ondska finns i olika grader. Det är tolkningsbart.

Överallt där lycka och trygghet saknas. Man måste veta en motsats för att kunna veta vad ondska är.

Vissa är mer onda. Vissa visar sin ondska vissa inte.

Det finns inte ondska, det finns bara handlingar som blev ”fel” osäkerhet hur man hanterar det.

Ondska finns där man bestämmer att det finns. Det är värderingar.

Både lycka och ondska finns överallt. Du bestämmer och värderar vad som är vad.

Du kan bli ond av det som händer dig.

Är vargen ond? Den är ett rovdjur, i sagan är den ond, den dödar men det är en instinkt. Människan och vargen är rovdjur, är vargen lik oss? Menar vi att människan är ond?

Vargen dödar för att leva. Vi behöver inte döda. Vi kan döda för pengar och makt.

Vi sammanfattade och hade metasamtal.